- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Sjuttonde årgången. 1905 /
157

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

157

Skötseln är mycket enkel. Sedan hela rörsystemet genom en
tryckpump blifvit fylldt med destilleradt vatten, eldas ugnen på, tryck- och
värmeregulatorn inställas på den önskade temperaturen, och man har
blott att se till, att apparaten fylles och tömmes i rattan tid.

Bränsleåtgången är mindre än vid direkt eld; vid oafbruten drift
är bränslebesparingen mycket stor. Förbränningsgaserna lämna
skorstenen med en temperatur af blott 200°—300° C. Den nya metoden
lämpar sig synnerligen väl för tillverkning af fernissor och lack samt
för destillation af terpentinolja, benzin, harts m. m.

Efter det intressanta meddelandet framställde d:r Norblad och prof.
Pettersson några frågor, hvilka af föredraganden besvarades.

Kemisk undersökning af kåda från gran
(Pinus abies L.).

Af Peter Klason och John Köhler.

(Forts. fr. XVII, 152.)

Vid insamlandet af ofvan beskrifna vinterkåda gjordes en iakttagelse,
som bevisar, att hartssyrorna icke uppstå af terpener med åtminstone
hittills kända egenskaper. Sedan vid ett tillfälle barken borttagits och
kådan lossats, iakttogs, att en klar vätska utflöt. Litet af denna vätska
uppsamlades i ett profrör, som därefter korkades. Då efter en dag samma
träd ånyo besöktes, hade den utrunna vätskan stelnat samt liknade nu
fullständigt kådan och tycktes ej innehålla någon olja. När nu äfven
profrörets innehåll, hvilket dittills ej undersökts, togs i skärskådande, var
förhållandet detsamma med detta.

Då, såsom förut nämnts, kådans smältpunkt ligger vid omkring
140°, måste vätskan hafva antingen i luften fullständigt omvandlats eller
ock utgjort en lösning af hartssyror, hvarifrån lösningsmedlet afdunstat.
För det senare antagandet finnes dock knappt någon sannolikhet, ty
iakttagelsen gjordes vintertiden, och äfven om en afdunstning ägt rum i
fria luften, låter detta däremot ej gärna tänka sig i afseende å den i det
tillslutna profröret förvarade substansen.

Huruvida denna modersubstans till kådan äfvensom kådan själf
bildats under vintern kan ej afgöras, men att beträffande kådan så är
händelsen, synes dock sannolikt både på grund af den totala frånvaron
af terpentinolja och af oxidationsprodukter af hartssyror, hvilket senare
förhållande ej ensamt kan tillskrifvas skyddet af den kvarsittande barken.
De träd, hvarifrån denna kåda insamlats, hafva ofta vuxit på en något
vattensjuk jord och ej sett fullt friska ut — så har kam biet på de ställen
å stammen, där kådan tagits, i allmänhet vid brösthöjd, ibland varit
mörkt. — Kådan från dessa träd är därför troligen äfven sommartiden
fattig på terpentinolja.

Äfven i afseende å vridningsförmågan är vinterkådan olik
sommarkådan, hvilken är betydligt svagare vänster vridande.

Någon höger vridande kåda har ej anträffats.

I belysning af dessa undersökningar framstår den vanligast
förekommande kådan såsom den, hvilken trädet normalt producerar. Harts-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:32:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1905/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free