Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
Några jämförelser mellan kiselns och kolets kemi.
Af Artur Bygdén.
Valenslärans antagande och grundämnenas inordnande i ett naturligt
system voro framförallt de omständigheter, som bragte reda och
öfver-skådlighet i det stora förråd af upptäckter och rön, som efter den
moderna kemiens grundläggning hade hopats. Kännedom om elementens
släktskapsförhållanden och däraf föranledda, mera planmässigt genomförda
undersökningar blefvo de gifna följderna af dessa epoker i kemiens historia.
Det uppstod helt naturligt en sträfvan att finna jämförelsepunkter i
kemiskt och fysikaliskt hänseende eller, med andra ord, draga upp paralleller
mellan de element, hvilkas atomer visat sig äga samma mättningskapacitet
och samma allmänna kemiska karaktär.
I den fjärde gruppen af det periodiska systemet stå såsom närmaste
grannar två element, Jwl och Silicium, hvilka spela en, man kan säga
fundamental roll i naturen. Lika nödvändigt som kolet är för de
organiska varelserna, lika viktig är kiseln inom den oorganiska världen.
En jämförelse mellan speciellt dessa båda grundämnen bör hafva ett visst
teoretiskt intresse, då man a priori skulle kunna vänta, att de för kolet
karaktäristiska egenskaperna, som gjort, att dess otaliga föreningar, numera
hufvudsakligen dock af praktiska skäl, behandlas som en särskild gren
af kemien, åtminstone till en del borde återkomma hos dess närmaste
släkting, kiseln. År 1863 beskref Wöhler några siliciumföreningar,
hvilka han ansåg vara sammansatta i analogi med då kända organiska
ämnen, samt framkastade med anledning häraf möjligheten af »att såsom
fallet är med kolet, en särskild kemi skulle kunna uppbyggas på Silicium».
Man har i själfva verket så småningom lyckats erhålla ett ganska
stort antal produkter, som kunna betraktas såsom organiska föreningar,
i hvilka kolet antingen helt och hållet eller endast partiellt blifvit ersatt
med Silicium, men de svårigheter, som äro förenade rned dessa kroppars
framställning, och deras ofta nog stora obenägenhet att låta sig påverkas
af reagens i samma riktning som motsvarande organiska ämnen, måste
otvifvelaktigt tyda på, att kisel icke kan ingå någon mångfald föreningar
med de för kolet typiska atomkombinationerna. Jag skall i det följande,
under framhållande af de analogier, som råda mellan dessa båda element,
söka visa, att de olikheter i kemiskt och fysikaliskt hänseende, som
framträda i motsvariga föreningar, ej alltid och uteslutande böra tillskrifvas
C- och Si atomens specifika differens, utan att sannolikt äfven molekylära
förhållanden i åtskilliga fall kunna tänkas gifva möjlighet till förklaring
af de mera påfallande afvikelserna.
Kiselns enklaste väteförening är af metanets typ. Både SiH4 och
CH4 äro gaser, förtätbara vid mycket låga temperaturer. Den i detta
hänseende rådande öfverensstämmelsen sträcker sig emellertid ej till deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
