Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
gränsadt värdet 1. Mot gränsvärdet A=A00 svarar alltså värdet y=l
och vi erhålla således: *
7c=Aæ.j=Aæy
hvarigenom värdet på konstanten Je är bestämdt.
För en viss, ändlig utspädning blifver alltså:
AO0 = A.-, hvaraf följer y—A/Aæi .... (4)
hvilket uttryck är Arrhenius1 bekanta formel för beräkning af
dissociationsgraden.
Vid härledning af denna formel antages vanligen såsom själfklart
att den egentliga ledningsförmågan är proportionell mot antalet joner per
kubikcentimeter (hjälpsats 1). Då emellertid egentliga ledningsförmågan
definieras såsom omvända värdet af motståndet hos en centimetertärning,
så är riktigheten af detta antagande icke utan vidare klar, utan torde
fordra ett bevis, såsom nu lämnats.
Öfverföringstalen.
De positivt laddade kationerna dragas till den negativa elektroden,
katoden, och anionerna till den positiva elektroden, anoden. Utgående
från en af de nu brukliga definitionerna på elektrisk potential (V), i det
t. ex. potentialskillnaden mellan tvenne punkter, A och J?, sättes lika
med det arbete, som erfordras för att föra enheten positiv elektricitet
från B till A, hvarvid A säges hafva en högre potential än B om
härvid arbete måste uppoffras, kan man lätt öfvergå till den ursprungliga
definitionen på potential, enligt hvilken —dV/dr är lika med den kraft,
som i en viss punkt verkar på enheten positiv elektricitet. Sätta vi
dr=l cm. så följer, att den kraft, som verkar på en laddad jon, är lika
med potentialfallet per centimeter i lösningen x jonens laddning.
Då jonerna röra sig i ett medium med friktion, så måste deras
hastighet under inflytandet af en konstant kraft (potentialfall per
centimeter) snart blifva konstant och därvid vara direkt proportionell mot den
drifvande kraften och omvändt proportionell mot friktionsmotståndet. Då
jonerna äro ytterligt små och friktionsmotståndet i följd däraf
utomordentligt stort, så bör hastigheten inom en omätbart kort tid blifva
konstant ; att så verkligen är fallet bevisas däraf, att man hittills icke kunnat
påvisa någon ökning i ledningsförmågan med tiden. Vi påstå således,
att jonernas hastighet omedelbart efter spänningens anläggande är
konstant och proportionell mot spänningsfallet per centimeter samt omvändt
proportionell mot friktionsmotståndet.x) Tydligen måste jonernas rörelse
*)■ Jfr härom t. ex. Nernst och Schönflies, Einführung in die mathematische
Behandlung der Naturwissenschaften, 2:dra uppl., sid. 278. Den omständigheten att
en individuell jon i allmänhet under sin vandring till elektroden flera gånger bindes
och ånyo af spaltas är tydligen utan vikt för de följande härledningarna. Ty för
hvarje gång, som en fri jon bindes, måste en annan afspaltas, och under
förutsättning att den tid, som förflyter tills den konstanta hastigheten uppnåtts, är omärkligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
