Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
sulfonsyra och i ännu högre grad /?-naftalinsulfonsyra, hvilka sistnämnda
utmärkas genom sin svårlöslighet i vatten, hvarför de erbjuda ett medel
att isolera aminosyrorna äfven ur mycket utspädda eller starkt förorenade
lösningar. Denna metod har redan börjat användas af fysiologerna till
påvisande af aminosyror i urin och andra djursekret.
För särskiljande af de olika aminosyrorna från hvarandra, när de
föreligga i blandning, har Fischer med fördel användt fraktionerad
destillation af deras estrar, hvilka, .såsom redan Curtius visat, äro starkt
basiska vätskor, flyktiga utan sönderdelning. Ur de fraktionerade estrarna
låta aminosyrorna regenerera sig i tämligen rent tillstånd och kunna
ytterligare renas genom öfverförande i lätt fattbara föreningar, bland
hvilka utom de redan anförda ytterligare må nämnas derivaten af
fenyl-isocyanat, de s. k. fenylureidosyrorna, och dessas hydantoinartade
an-hydrider, hvilka utmärkas genom god kristalliseringsförmåga och skarp
smältpunkt. För diaminosyrorna är fosforvolfram syran det viktigaste
fällningsmedlet.
Aminosyrorna låta på flera olika sätt omvandla sig i amidartade
anhydrider, för hvilka F. föreslagit den gemensamma benämningen
polypeptider. Namnet anspelar på dessa kroppars nära släktskap med
de naturliga peptonerna, hvilka i själfva verket torde vara att uppfatta
såsom komplicerade blandningar af dylika polypeptider. Syntesen af dessa
senare kan därför betraktas som en första början till syntesen af
peptonerna själfva. Allt efter antalet i molekylen ingående aminosyror
indelas polypeptiderna — i analogi med kolhydraten — uti di-, tri-,
tetra- o. s. v. peptider.
Den först kända och enklast sammansatta Polypeptiden är glycylglycin
NH2. CH2. CO. NH. CH2. COOH.
Den framställdes redan 1901 genom inverkan af saltsyra på
2.5-diketo-piperazin eller glykokollanhydrid:
NH<cH;.æ2>NH’
hvarvid piperazinringen spränges under upptagande af en molekyl vatten.
Samma reaktion hafva i förbigående sagdt tvenne svenska forskare,
Widman och Abenius, redan 1888 iakttagit hos aromatiska
diketo-piperazinderivat, ehuru ingen förr än nu synes hafva tänkt på att
till-lämpa densamma äfven på alifatiska föreningar. Utom glycylglycin
kunna äfven flera andra dipeptider med fördel framställas ur motsvarande
2.5-diketopiperaziner, dels på ofvan anförda sätt genom dessas
uppvärmning med stark saltsyra, dels — och bekvämare — genom behandling
med utspädda alkalier, hvilka i många fall inverka hydrolyserande redan
vid vanlig temperatur.
För att ur enklare polypeptider framställa sådana af högre
molekylarvikt betjänar man sig bland annat af estrarnas stora benägenhet att
afspalta alkohol, hvarvid de bästa resultaten erhållits af metylestrarna.
Sålunda öfvergår metylestern af diglycyl-glycin vid upphettning till 100°
hastigt till metylestern af motsvarande hexapeptid:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
