Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
2) Acetatkopparns specifika vikt ökas med halten af ättiksyra; om
man korrigerar för den i profven befintliga, primära eller sekundära —
under behandlingen uppkomna —■ oxidulen komma de specifika volymerna
tillnärmelsevis att ligga på en rätt linje (áb, fig. 1). Denna linje utvisar,
att den specifika volymen för 0.5 % C eller 1,2 5 % C2H402 ökas med
högst 0.00 8 0 cm3. Vore dessa 1.2 5 % ättiksyra mekaniskt inneslutna,
skulle de, som man lätt finner, medföra en ökning af 0.0106 cm3. Under
gjorda förutsättningar observeras således en kontraktion af minst
0.0106—0.0080=0.002 6 cm3,
hvilket afgjordt öfverstiger observationsfelen.
Då fasta lösningar af ej isornorfa ämnen bildas, iakttages ofta en
dylik kontraktion, men ej vid mekaniska blandningar. Något afgörande
bevis torde detta dock ej kunna sägas vara.
3) Det synnerligen höga elektriska ledningsmotståndet — för 0.3 7 5 % C
14.4 mikrohm/cm3; för ren elektrolytisk koppar 1.7 2 — är synnerligen
karakteristiskt för en fast lösning. Om man nu också sökte förklara
detta höga motstånd såsom beroende på ättiksyrans mekaniska anordning,
så förklaras därigenom ej alls, hvarför motståndet efter den lindriga och
hastiga uppvärmningen till 200° sjunker till 3.0 mikrohm/cm3.
4) Den afsevärda hårdheten, som visserligen ej kvantitativt
bestämdes, men som torde betydligt öfverstiga den hos vanlig mässing, talar
afgjordt för en fast lösning.
5) Acetatkopparns spänningstillstånd, som vid större halt af
ättiksyra visar sig genom frivillig sprickbildning och kontraktion, liksom
genom att ättiksyra äfven utan uppvärmning afgifves, skulle svårligen
kunna förklaras, om endast en mekanisk blandning förelåge; genom
oxidation skulle i så fall endast volymökning kunna inträda.
6.) Reaktionen med salpetersyra, då kväfoxidul bildas, antyder en
djupgående förändring af den vanliga kopparn, som knappast kan komma
till stånd genom mekaniskt inblandad ättiksyra eller oxidul.
7) Vore ättiksyran endast mekaniskt innesluten, kunde man vänta
sig, att den hastiga rotationen, genom hvilkens inverkan metaller bruka
utfalla i särskildt tätt tillstånd, skulle föranleda en lägre kolhalt, under
det motsatsen är fallet.
Af dessa skäl anser jag framgå, att ättiksyran förekommer i
kopparn i fast lösning.
Ättiksyrehalten i denna fasta lösning bestämdes i de undersökta
profven till 0.6 2 —1.7 2 % (ber. efter kolhalten; i två fall erhöllos, sedan
ättiksyran i vätgasström afdestillerats till NaOH, genom titrering direkt
värdena 0.8 8 och 1.19 % CH3COOH; de beräknade värdena voro här
något högre).
Ju lägre temperaturen, och ju högre rotationshastigheten samt
lösningens halt af ättiksyra äro, desto högre blir acetatkopparns halt däraf;
de bestämningar, som nu föreligga, äro dock ej tillräckliga för ett
noggrant angifvande häraf.
Preparatens oxiderbarhet i luft — den sekundära oxidulbildningen —
aftager med ökning af temperatur och rotationshastighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
