Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
Måhända är det en icke så obetydlig del af respirationskolsyran som
afspjälkas från aminosyrorna ur ägghvitan. I alla händelser behöfva
aminosyrorna en betydande tillgång på kolhydrat, för att senare kunna
regenerera ägghvita i den unga plantan.
Vilja vi för jämförelsens skull sammanfatta vår kännedom om
relationen mellan fett och kolhydrat i djurkroppen, må följande framhållas:
Säkra experimentella bevis ha hittills endast kunnat lämnas för
öfvergången från kolhydrat till fett. A priori är det j u också mycket som
talar för fettbildning ur socker. Under det att kolhydrat endast till
begränsad mängd, i form af glykogen, kan upplagras i lefver oeh muskler,,
kan ju fett afsättas i nästan hvilka kvantiteter som helst, och vore ej
denna öfvergång möjlig, så skulle kroppen ofta nödgas bortkasta
tillfälliga öfverskott af kolhydrat i födan. Men i hvilken del af kroppen
denna förvandling sker, har man ännu ingen föreställning om.
Djurkroppens förmåga att utföra den omvända processen är däremot
för närvarande under liflig debatt. Faktiskt har man inga bevis för
antagandet, att fett först måste förvandlas till socker för att kunna
förbrännas af musklerna. Det är ej heller vidare sannolikt att så är. Det
skulle betyda, att muskelcellen endast vore i stånd att hämta sitt
energiförråd ur sockermolekylen. Att sockersynteser inom djurkroppen dock
äro möjliga, bevisar ett af Lüthje (9) funnet, med hänsyn till växternas
sockersyntes intressant faktum, nämligen att hundar bilda socker efter
utfodring med glycerin.
För att få ett kemiskt grepp på dessa omsättningar kan man slå in
på två vägar: antingen kan man förfara rent syntetiskt och låta
oxidationsmedel under olika omständigheter inverka på fett och fettsyror; eller
också kan man frigöra växtens eget material jämte dess verktyg
(enzymerna) ur den lefvande cellen och således arbeta med färsk pressaft eller
pressmassa.
I samarbete med min fru har jag börjat pröfva båda metoderna.
Hvad fetternas oxidation beträffar, föreligga ganska få undersökningar.
Koncentrerade, kraftiga oxidationsmedel, såsom salpetersyra och starka
permanganatlösningar, leda till bildning af relativt stabila tvåbasiska syror
af oxalsyreserien upp till sebacinsyra C02H.(CH2)8.C02H. Utspädda
oxidationsmedel angripa fett endast långsamt, hvarvid uppstå dels lägre
fettsyror (ättiksyra, smörsyra o. s. v.), dels oxifettsyror, som äro
otillräckligt kända och hvilkas undersökning försvåras däraf, att de alltid
uppträda i mycket ringa mängd, dels (och i händelse inverkan länge
fortgår, hufvudsakligen) kolsyra. Oxidationens förlopp illustreras af
följande försök:
200 g. pressadt kinesiskt växtfett1) (af Stillingia sebifera) upphettades
med 40 liter 2.5 %-ig l^ameleonlösning till 60° tills affärgning (efter 5
dygn) inträdt. Största delen af fettet hade då gått i lösningen, som vid
neutralisering med utspädd svafvelsyra utvecklade en riklig.mängd
kolsyra. Ur den ännu ej fullständigt surgjorda lösningen vunnos endast
*) För det särskildt palmitinrika materialet hvilket genom herrar ingeniörer
Alexanderson och Jakobsson benäget ställts till mitt förfogande, står jag i förbindelse
till Liljeholmens Stearinfabrik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
