Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
förhåller sig som en superoxid. Däremot existera salter af formeln KRu04
ete., motsvarande permanganaterna. Det torde därför ej vara olämpligt
att benämna motsvarande hypotetiska oxid Ru207, ruteniumper aeid, i
analogi med motsvarande föreningar af svafvel, klor, jod och mangan
(kanske också af krom, vanadin och volfram, hvilkas högsta
oxidationsgrader ännu äro otillräckligt undersökta).
Sammanfattning.
Med ofvanstående har jag sökt visa:
1. Att den nuvarande nomenklaturen för oxider är vacklande och
otillfredsställande.
2. Att den nomenklatur, som grundar sig på syreatomernas antal
i molekylen bör ändras därhän, att den anger syreatomernas antal på
en atom af det i oxiden ingående grundämnet.
3. Att de gamla namnen på -anhydrid, hvilka hittills varit
oundgängliga, så snart man velat i och med namnet uttrycka oxidernas
förhållande vid sáltbildning, lämpligen kunna utbytas mot de här föreslagna
nya namnen på -acid, -acidul ete. De långa och obekväma namnen på
-anhydrid blefve härigenom obehöfliga och borde alldeles bortläggas.
4. Att den här föreslagna nomenklaturen för sura oxider är
oberoende af alla teoriens växlingar, på samma gång som den är enkel
och naturlig.
5. Att denna senare nomenklatur är en konsekvent tillämpning på
de sura oxiderna af den, beträffande basiska oxider, ännu alltjämt
använda berzelianska nomenklaturen.
Ultuna, Uppsala i jan. 1907.
Grundämnenas evolution.
Referat af i. G. E.
(Forts. fr. XIX, 21.)
I närmaste sammanhang härmed utvecklades en annan föreställning,
nämligen att alla atomer hos ett element måste vara absolut lika
hvarandra, atomvikt och spektrallinier hade nämligen aldrig visat den ringaste
växling. En väteatoms vibrationer äro desamma på den aflägsnaste
stjärna som på laboratoriet. Detta tyckes utesluta möjligheten af en
gradvis förändring eller evolution från ett element till ett annat. Detta
uttrycktes 1873 af Maxwell i följande ord:
»I rymden upptäcka vi med tillhjälp af deras ljus, och detta
ensamt, stjärnor, som äro så aflägsna från hvarandra, att intet materiellt
ting någonsin kan hafva passerat mellan dem, och dock säger oss detta
ljus, att hvar och en af dem är uppbyggd af samma slags atomer, som
vi finna på jorden. Hvarje atom i hela universum bär därför på sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
