Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
upptäckas och noggrannt mätas som inom radioaktiviteten. Elektroskopet
är det äldsta och enklaste liksom det är det känsligaste elektriska
instrumentet och besitter i en kunnig persons hand möjligheten för
noggrann mätning, som ingalunda är att förakta. Det kan synas strida
emot hvad som blifvit sagdt om de oerhörda energimängder, som
frigöras under de radioaktiva processerna, att man behöfver så känsliga
metoder, men saken är den, att alltid, äfven under de mest
gynnsamma omständigheter, blott en oändligt liten kvantitet af materien
förändras.
Sedan teorien om atomsönderdelning blifvit uppställd, har det blifvit
alltmera klart, att sådan sönderdelning kan förekomma och äfven
förekommer utan att vara åtföljd af radioaktivitet. Vi kunna nästan säga,
att naturen genom radioaktiviteten gifvit oss en inblick i hemligheter,
som vi utan den kanske aldrig lärt känna, ty samma slags evolution
hade kunnat försiggå och försiggår väl också, utan att vi äga några medel
att upptäcka eller undersöka det. Indirekt kan man dock få bevis för
evolutioner, som försiggår utan radiation, om de nämligen stå i samband
med radierande evolution. Om t. ex. ett ämne A förändras till B, B
till C och C till D och B öfvergår till C utan strålning, så kan man
likväl upptäcka den, om A förändras till B och C till D med strålning.
Skulle så vara, att vid några förändringar utsändas endast a-strålar, vid
andra både «- och /?-strålar, så kan man äfven häraf sluta till eljest
oförnimbara förändringar. Om något af radiumemanationen, som endast
afgifver «- men ej ^-strålar, insläppes i ett kärl med tunna väggar, hvilka
fullständigt absorbera «-strålarne men genomsläppa /?-strålarne, så
upptäckes till en början ingen strålning från kärlet, men så småningom, i
mån som emanationen börjar förändras, iakttages en strålning, som
gradvis tilltager. Om nu emanationen utdrifves ur kärlet, så stanna
produkterna af förändringen kvar som ett anflog på väggarnas insida. Den
yttre strålningen blir sig lik, men aftager med tiden. Det skulle ej
hafva gjort någon skillnad, om emanationen ej utsändt några strålar alls.
Till dess tillvaro hade man kunnat sluta däraf, att den producerar en
kropp som utsänder strålar, och dessutom kunde man bestämma
mängden vid dess förändring till denna kropp. De två senaste årens studier
öfver a-strålens natur hafva visat, att den ej kan upptäckas, om ej dess
hastighet ligger mellan tämligen trånga gränser. Om vi sätta hastigheten
hos den snabbaste «-partikel, som utkastas från radium, lika med 100,
så her det blifvit visadt, att en «-partikel, som har mindre hastighet än
60, alls icke kan upptäckas genom vare sig elektriska-, fotografiska- eller
fosforescens-metoder. Samma «-partikel skulle, såsom vi veta genom
radioaktiva bevis, kunna utkastas med en hastighet af ända till 17,000
km. i sekunden utan att vi skulle märka den eller vara i stånd att
upptäcka den genom dess energi.
Slutligen måste vi betrakta möjligheten att upptäcka en sådan
partikel genom dess elektriska laddning. Strutt har beräknat radiums
förlust af negativ elektricitet vid utkastande af de negativt laddade
/?-partiklarne. Man skulle tro, att en «-strålning, som ej på annat sätt
kan upptäckas, skulle kunna påvisas genom förlusten af positiv elektri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
