Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
Om spaltning af raffinos.
Den företrädesvis i hvitbetor förekommande sockerarten raffinos är
en trisackarid af formeln C18H32016 + 5H20. Liksom vanligt rörsocker
är en anhydrid af dextros och lävulos eller, som de nu kallas, dextros «
och fruktos, så är räf finosen å sin sida en anhydrid af rörsocker och
galaktos. Ett äldre namn på raffinosen är melitrios; dess
sammansättning och egenskaper bestämdes redan 1876 af fransmannen Loiseau.
I sockertekniskt hänseende spelar den en viss roli så tillvida, som den
har en mycket stark högervridning, hvarför sockeranalyser vid närvaro
af raffinos måste utföras på särskildt sätt med beaktande af denna
raf-finosens egenskap, annars får man mer än 100 % socker, hvilket också
gifvit anledning till namnet plussocker.
En rätt märkvärdig egenskap hos raffinosen är den, att den ej
förjäses af öfverjäst men väl af underjäst, hvadan man alltså i raffinos har
ett tämligen enkelt medel att skilja mellan öfver- och underjäst, hvilket
eljest torde vara rätt omständligt. Detta förhållande beror därpå, att
endast underjästen håller det enzym, melibias, som förmår sönderdela
raffinosen i dess jäsbara komponenter. Därvid afskiljes först fruktos
eller lävulos och melibios, en anhydrid af dextros och galaktos, som ej
synes vara känd från naturen utan endast såsom spaltningsprodukt af
raffinos. Öfverjäst förmår nu blott afspalta fruktos ur raffinosen, och
äfven förjäsa den, hvarefter man har melibiosen kvar, hvilket sätt
just också användes till dess framställning. Genom underjäst, som
håller melibias, kan melibiosen först spaltas i dextros och galaktos,
hvilka båda sedan förjäsas. Det bör framhållas, att melibiosen
består af samma komponenter, dextros och galaktos, som äfven ingå
i mjölksocker, men de äro dock ej lika i öfrigt, ty melibiosen har
vridningstalet [a]D=+139, mjölksockret åter [a]D=+52.5.
Mjölksocker förekommer för öfrigt i 5 olika modifikationer. Det var af
intresse att se, om icke raffinosen kunde spaltas på sådant sätt, att man
först afskilde galaktos och sedan fick en anhydrid af dextros och
fruktos, som då måste vara antingen vanligt rörsocker eller ock en därmed
isomer disackarid. Denna spaltning lyckades slutligen för Neuburg
genom användning af emulsin, och efter åtskilliga svårigheter kunde det
bevisas, att den erhållna disackarid en verkligen var vanligen rörsocker.
Detta förhållande har ett teoretiskt intresse, så till vida som det lämnar
stod för en af Hertfeld uttalad mening om raffinosens bildning i
hvitbetan. Raffinosen uppträder nämligen i större mängd företrädesvis efter
somrar med kalla regniga perioder och då ur redan befintligt rörsocker
genom dettas kondensation med galaktos, som bildats ur galaktaner,
gummiartade kroppar, som förekomma i betan. År 1905 utmärkte sig
genom en alldeles ovanligt hög raffinoshalt i betorna.
(Ur Zeitschrift für Spiritusindustrie 1906, 48 5; se också Ber. d. d.
chem. Ges. 1906. H. 16.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
