Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
urladdningskretsen. Denna innehåller två seriekopplade leidnerflaskor
och en hitzdrahtampéremeter. Mellan punkterna A och B kunna för
öfrigt inkopplas själfinduktioner och motstånd efter behag. Nederst till
höger är afbildadt ett instrument för bestämmande af svängningstalet och
dämpningen hos de i urladdningskretsen förlöpande strömmarna — en
s. k. våglängdsmätare af den typ, som numera allmänt användes inom
gnisttelegrafien. Den för ändamålet konstruerade gnistmikrometern var
så inrättad, att dess elektroder
(cylindriska stafvar af 5.6 mm. diam.)
lätt kunde utväxlas. Vid hvarje
försök bestämdes den bildade kolloidens
massa genom differensvägning af dessa
stafvar. Som mått på mediets
sönderdelning valdes de under lika tider
utvecklade gasvolymerna. För att
möjliggöra uppsamling af gaserna
omgafs gnistmikrometerns stafvar af en
med ett sidorör försedd glasklocka
(se fig. 4), som genom en
kautschukslang stod i förbindelse med en
gasbyrett (fig. 5). Genom att under olika
omständigheter variera de elektriska
konstanterna, elektrodmaterialet
(omkring 20 metaller undersöktes),
lösningsmedlet och slutligen
urladdningsformen — hvarvid naturligtvis andra
apparatanordningar kommo till
användning — erhölls kriterierna för den
elektriska kolloid syntesens optimum.
Resultatet kan sammanfattas
sålunda:
Af alla urladdningsformer är
den oscillatoriska den ojämförligt
gynnsammaste.
Särskildt eklatant framträder
detta i fråga om sambandet mellan
gnistlängd och mediets sönderdelning, hvilken senare är prop. mot
kolafskilj ningen. Med stigande gnistlängd växer sönderdelningen vid den
oscillatoriska urladdningen endast långsamt, vid likströmsljusbågen
däremot utomordentligt hastigt såsom synes af fig. 6 (sid. 87).
Sedan vi af alla ifrågakommande urladdningsformer bestämt oss för
den oscillatoriska såsom den fördelaktigaste, återstår att närmare definiera
dess konstanter. Detta sker genom följande regler:
Kapacitet möjligast stor;
Själfinduktion möjligast liten;
Ohmskt motstånd möjligast litet;
Gnistlängd möjligast liten.
Fig. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
