- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Nittonde årgången. 1907 /
115

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

115

I Die deutsche Zuckerindustrie för 1 mars 1907 förekommer en
redogörelse för kontrollförsök utförda vid sockerfabriken Elsdorf under
december 1906.

Steffens9 metod utföres på det sättet, att betorna gå genom en
skärmaskin och snitsein uppsamlas i ett tråg med varmt vatten. Detta
tråg fortsättes med en cylinder af perforeradt järnbleck, hvari en
transportsnäcka för snitsein framåt på samma gång den utpressar saften, som
rinner ner i en stor saftbehållare. Från denna cylinder kommer snitsein
i en annan liknande, som är uppställd i vinkel mot den förra. Äfven
här frampressas snitsein genom en transportsnäcka, och undergår vid
cylinderns framända, som är särskildt förstärkt, en tämligen stark
förpressning. Härifrån faller den förpressade snitsein ner i en likaledes
snedt stående transportsnäcka, där snitsein eventuellt uppblandas med
sirup, som på detta sätt kan återinföras i fabriksdriften. Från denna
transportsnäcka fördelas snitsein nu på flera kraftiga pressar, hvarefter
den föres till en snitseltorkningsapparát. Den afpressade saften passerar
först en skumdämpare, en stående cylinder försedd med ång- och
vattenstril, och därefter en roterande, cylindrisk apparat för uppfångande och
kvarhållandet af betpartiklar, som gått igenom pressarne. I en större
behållare uppvärmes pressaften till 92°—97° och ledes därefter till det
först omtalade tråget för betsnitselns utlakning. I detta tråg rymmes
dock blott en del af saften, och öfverskottet föres till skedpannorna,
hvarefter arbetssättet är detsamma som vid diffusionsmetoden. Arbetet
tager naturligtvis sin början med varmt vatten. En senare förändring
består däri, att betorna under själfva skärningsprocessen äro omgifna af
varm pressaft, hvilket säges underlätta utlakningen.

Kontrollförsöken i Elsdorf afsågo att jämföra Steffens’ metod med
den vanliga diffusionsmetoden i afseende på utbytet.

Härvid gällde det först att bestämma betornas sockerhalt, hvilket
skedde så, att snitsein uppsamlades efter bestämda mellantider och
blandades till större generalprof, hvarur sedan ett mindre prof uttogs,
som sönderrefs på en korfmaskin och i en press förvandlades till mos.
Detta mos digererades i allmänhet med kallt vatten efter Sachs-le-Docte’s
metod, men någon gång också med varmt vatten efter Pellet’b metod.
Efter utlakningen undersöktes snitsein och afloppsvattnet på sockerhalt,
och likaså bestämdes vikten och sockerhalten hos all enligt Steffens’
metod vunnen* torkad fodersnitsel, och tillika utfördes därå fullständig
foderanalys med beräkning af fodervärdet.

Det bör framhållas, att med användning af Sachs-le-Docte’s digestion
med kallt vatten och den inom sockerindustrien bekanta mospressen
»Sans pareille» sockerhalten i betorna regelbundet blef några tiondedelar
lägre än med varmvattendigestion, och detta gäller i synnerhet för mera
träiga betor.

En sammanställning af försöken ger följande resultat:

Vid diffusionsförfarandet innehöllo betorna............... 15.6 7 % socker;

i tjocksaften återfunnos................................................ 14.90 » »

sockerförlust 0.77 %.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:32:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1907/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free