Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
Den kemiska atomens struktur.
Af J. J» Thomson.
Ref. af i. G. E.
Nobelpristagaren, professor Thomson i Cambridge, påvisade redan
1897 tillvaron af korpuskier, laddade med negativ elektricitet och
ytterligt små i jämförelse med en väteatom, som dittills haft den minsta
kända massan. Dessa korpuskier hafva sedermera vanligen kallats
elektroner. En egendomlighet, som genast faller i ögonen och ger åtskilligt
att tänka på är, att korpusklerna alltid äro alldeles lika, från hvilket
ämne de än erhållits. Korpusklerna eller elektronerna upptäcktes först i
de strålar, som utgå från katoden, när en elektrisk urladdning passerar
genom ett evakueradt rör, och man fann att, af hvad natur än den i
tuben återstående gasen var eller af hvad metall än elektronerna voro,
korpusklerna alltid voro desamma. Snart fann man också, att korpusklerna
kunde erhållas på annat sätt. De utkastas från glödande metaller, från
metaller som belystes med ultraviolett ljus och från radioaktiva ämnen,
men alltid äro de enahanda. Detta förhållande i förening med deras
ringa massa låter förmoda, att de utgöra delar af atomen i ett ämne
hvilket som helst, och frågan, som behandlas i Thomson^ föredrag är,
hvilka egenskaper en atom måste äga, som är uppbyggd af korpuskier.
Enär alla sådana äro negativt elektriska, stöta de bort hvarandra, och
om en atom är en samling af korpuskier, måste det förutom dessa finnas
något, som håller dem tillsammans. Om korpusklerna äro murstenar,
måste det finnas ett murbruk, som håller ihop dem, och låt oss antaga,
att positiv elektricitet verkar som ett sådant murbruk och att korpusklerna
sammanhållas genom den attraktion, som utöfvas af positiv elektricitet.
Vi känna icke på långt när så mycket om positiv som om negativ
elektricitet. Vi hafva aldrig haft positiv elektricitet förbunden med
massenheter, som äro mindre än en vanlig atom. Det ser i verkligheten ut
som om positiv elektrisering framkallas genom att aflägsna korpuskier
från en förut neutral kropp. Dessa villkor äro uppfyllda, om man med
lörd Kelvin antager, att atomen är en sfär, likformigt fylld med positiv
elektricitet, och att korpusklerna äro på ett eller annat sätt fördelade
inuti denna sfär. Den positiva elektriciteten sträfvar att draga
korpusklerna mot sfärens medelpunkt, den ömsesidiga repulsionen dem emellan
sträfvar att aflägsna dem, och de komma att ordna sig så, att dessa
båda motsatta krafter upphäfva hvarandra.
Om man nu ser efter, hvad slags atomer kunna uppbyggas af kor
puskler och positiv elektricitet, så leder den matematiska undersökningen
af problemet till följande resultat. Den enklaste atomen, med 1
korpuskel, skulle hafva denna i medelpunkten af den positiva
elektricitetssfären; en atom med 2 korpuskier skulle hafva dessa skilda åt med ett
afstånd af sfärens radie, i en med 3 korpuskier skuile dessa ligga i hörnen
af en liksidig triangel, hvars sida = radien; i en med 4 skulle de ligga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
