Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
För att se, hvilka krafter utvecklas af en atom af antydt slag, taga
vi en neutral atom, d. v. s. en sådan, hvari summan af korpusklernas
negativa elektricitet är lika med den positiva elektriciteten i den
omgifvande sfären. Emedan det således är lika mycket positiv som negativ
elektricitet i atomen, så är den radiala kraften, tagen öfver en hel sfär
med medelpunkten i atomen = noli, dock ej så att den öfverallt är noli,
utan så att den på några ställen är riktad mot medelpunkten på andra
ifrån den. Det finnes vissa riktningar, i hvilka kraften ändras från
attraktion till repulsion eller omvändt, när man aflägsnar sig från sfären.
Vi taga en sfär med 3 korpuskier, som i jämviktsläge ligga i hörnen
af en liksidig triangel ABC (se fig. 3). Låt O vara medelpunkten i atomen,
och låt oss se till, hvilken kraft som verkar på en positivt laddad partikel.
Då vi aflägsna oss från A radialt utåt, finna vi kraften alltid riktad mot O
B!
Fig. 3.
samt allt svagare ju mera vi aflägsna oss. Enär attraktionen aftager,
då afståndet ökas, finnes ingen plats, där partikeln är i jämvikt, vare
sig stabil eller labil. Antag nu, att vi gå utåt längs linjen O C1,
förlängningen af CO, så, när partikeln är jämt och rätt utanför AB, är kraften
därpå repulsiv. Denna repulsiva kraft minskas vid större afstånd från
atomen och försvinner alldeles på ett visst afstånd D ; på ännu större
afstånd är kraften attraktiv och förblifver så på alla större afstånd;
alltså skulle en positivt laddad partikel vara i jämvikt i D, och det är
lätt att se, att jämvikten skulle vara stabil, ty, om partikeln närmades
till O, skulle den repulsiva kraften drifva den tillbaka till D, och om
den aflägsnades från D, skulle den attraktiva kraften föra den tillbaka.
Om förhållandet mellan den radiala kraften och afståndet representeras
genom en kurva, hvari en punkt öfver den horisontella axeln svarar
mot repulsion och en punkt under mot attraktion, får denna kurva det
utseende som ßg. 4 utvisar. Kurvan skär axeln i punkten D (se fig. 3),
hvarest kraften försvinner; efter att hafva passerat D växer kraften, som
nu är attraktiv, med afståndet ända till en punkt E, där den uppnår
ett maximum; på andra sidan E minskas attraktion, när afståndet växer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
