Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
Innehåller nu extraktet endast maltos och dextrin, skulle den, om
jag så får säga, rationella alkoholhalten beräknas efter anförda formel.
Olyckligtvis är saken ej så enkel. Vörten innehåller nämligen äfven
betydliga mängder invertsocker, cirka 10 % af torrvikten, uppkommet af
rörsocker i kornet, hvilket ju helt och hållet kan öfvergå i alkohol. Å
den andra sidan kan aldrig försockringen af kornets stärkelse vid
mält-ningen drifvas så långt, som ofvanstående formel anger, därför att
förutsättningen, att ingen del af mäsken skall under en så kort tid
utsättas-för en temperatur högre än 63°, är praktiskt omöjlig att uppfylla. Man
måste sålunda genom undersökning af ett stort antal maltdrycker af låg
vortstyrka fastställa den högsta förjäsningsgraden. Man skall därvid
finna, att just det bästa af allt svagdricka, det s. k. lagrade svagdrickat,
har en förjäsningsgrad som ofta uppgår till 65 % och ibland däröfver.
Detta är ej att undra på, då det framställes efter samma grunder som
pilsnerölet, hvars medelförjäsningsgrad är 62 %. Noga räknadt skulle man
säga, att 70 % förjäsningsgrad är den högst konstaterade.
Då nu emellertid nykterhetsvännerna hade förklarat sig för 2y4
vol.-X? ocn denna halt ungefär motsvarar en förjäsningsgrad af 60 %r
som å sin sida kan antagas vara en ungefärlig medelförjäsningsgrad
för alla maltdrycker, så blef denna halt fastslagen. Mar har därmed på
sitt sätt fått en fristående alkoholgräns med de olägenheter, som
maltdryckskommittén på sin tid påpekade och som besannats af
bryggeriföreningens inlaga.
Saken torde emellertid kunna hjälpas äfven utan ändring af lagen
och det genom anlitande af fullt rättfärdiga medel.
All slags mätning är behäftad med fel, hvartill nödig hänsyn måste
tagas i handel och vandel. Vikterna, mynten, måtten kanna sålunda till
en viss grad, det s. k. remediet, afvika från det riktiga, utan att de
därför blifva olagliga. På samma sätt äro alla analytiska uppgifter
behäftade med fel, så att äfven här remedier måste finnas. Det är sålunda
lätt att inse, att införandet af en laga alkoholgräns bör kompletteras med
1) lagliga stadganden, huru alkoholhalten skall bestämmas för att ha laga
kraft, 2) hvilka som äro behöriga att utfärda lagliga attester härom, 3)
föreskrifter om ett visst remedium. Svårigheten härvid är endast att
fastställa, hur stort detta skall vara. A priori kan endast detta sägas, att ju
lägre alkoholhalten är, ju större bör ock remediet vara. Redan exträma
barometerstånd kunna föranledu differenser intill 0,1 X alkohol. Det är
slutligen klart, att den alkoholhalt, konsumenterna böra hålla sig till, ej
är den af analytikern funna halten utan denna med tillägg af det
till-låtna remediet. Först när detta öfverskrides, träder olagligheten fram.
Ett är säkeit, bryggeriföreningens inlaga visar, hvilka svårigheter
industrien är utsatt för, just då den vill förse nykterhetsfolket och andra
med en sund dryck.
Professor Otto Pettersson framhöll, att han på sin tid föreslagit en
alkoholgräns och att hvilken välfräjdad person som helst i staden eller på landet
skulie få brygga och föra i handeln svagdricka af viss alkoholhalt efter
anmälan hos Kungl. Maj:ts Befallningshafvande, mot villkor att journal
fördes öfver hvarje brygd och öfver försäljningen af varan, hvilken skulle:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
