Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
Ingeniör K. E. Peterson ville ej neka till, att komparatorn var ett
mycket känsligt och godt instrument i händerna på vana personer.
Viktigt vore att finna en fullt tillförlitlig och i alla detaljer noga beskrifven
metod. Sympatiserade med yrkandet på en viss latitud vid
alkoholanalyser, ehuru man vid förordningens tillkomst nog tänkt sig sifiran
21/4c såsom en öfre gräns. Ansåg faran vid anförandet af alltför
minutiösa, osäkra analysresultat ligga däri, att okritiska personer gjorde ett
stort nummer af en och annan hundradedels procent och erinrade i detta
sammanhang om våra förutvarande analysmetoder för arsenik, hvilka
till ej ringa del gifvit anledning till den i Sverige rådande arsenikskräcken.
Att bojkotta eller på annat satt trakassera personer, därför att
alkohoi-halten med någon obetydlighet öfverstiger den tillåtna, förefaller ytterst
motbjudande, i synnerhet då detta öfverskott kanske ej i verkligheten
existerar utan härrör af ofullkomligheter hos undersökningsmetoderna.
Att allmänhetens kritiklöshet visat sig kunna så lätt missbrukas i agita
toriskt syfte måste göra kemisterna mycket varsamma och själf kritisk a.
Direktör O. Carlson ansåg det vara af yttersta vikt, att kemisterna
ej finge så olika analysresultat. I fråga om analys af gödselämnen voro
för några år sedan förhållandena högst betänkliga, men genom
samarbete mellan de kemiska stationerna hade resultaten blifvit bättre;
instämde i Bryggarföreningens fordran på bestämda analysnormer;
måhända vore äfven Arnells förslag om felgränsen lämpligt.
Ingeniör Ancher omnämnde, för att visa, att endast
alkoholbestämning ej var tillfyllest, ett fall, då stam vörten till en svagdricka höll 7 %,
men ej mer än 2y4 vol.-^ alkohol, beroende på sockertillsats; en
utjäs-ning öfver 67 % vore ej teoretiskt omöjlig, men torde ej förekomma i
praktiken; vid öfverjästa maltdrycker troligen ej öfver 60 %.
Ingeniör Bergh betonade riktigheten af den förmodan professor
Klason uttalat att ölskattekommitterades mening med utsättande af såväl
en alkohol- som en extraktgräns varit, att extraktgränsen skulle vara den
rättsligt bestämmande, medan den utsatta alkoholgränsen skulle utgöra
ett framhållande af, att en maltdryck med denna extraktgräns i regel
icke innehåller mer än den angifna alkoholmängden.
Med anledning af professor Bosenberg’s påstående, att
alkoholgränsen 2x/4 vol.-X tillkommit genom en kompromiss inom 1902 års
ölskattekommitté, i hvilken yrkats på, dels en gräns af 2 vol.- % och
dels 2Y2 vol.-Xi ville talaren meddela, att så icke var förhållandet.
Nämnda kommittés majoritetsbeslut i frågan var nämligen, att med
svagdricka skulle förstås en maltdryck, hvars alkoholhalt icke öfverstiger 2
vol.-?^ och som är inbrygd med en ursprunglig extrakthalt af högst
5 % Balling och fäste talaren uppmärksamheten på, att dessa 2 procenttal
stodo i ett mera korrekt förhållande till hvarandra än talen 2y4 och 6.
Framhöll också, att komparatorn tillkommit för att möjliggöra en
maltdrycksförsäljningsförordning, baserad på en alkoholgräns, och att
apparaten således borde kunna säkert användas af så godt som hvem
som helst. Då så ej är fallet, måste man anse maltdryckskommittéens
beslut att icke grunda någon lagstiftning på detta instrument för
välbetänkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
