Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
lampan, men däremot ända till 7 å 8 % för kol trådlam pan. Vid fabriken
i Nyköping kommer också wolframtråd framdeles att tillverkas.
3) D:r C. Kullgren refererade nyare åsikter öfver svafvelsyrans
inverkan vid nitrering, särskildt af cellulosa. Referatet kommer att införas
i ett följande häfte.
Ingeniör Herlin påpekade det troliga i, att svafvelsyrans
vatten-upptagande förmåga riktar sig icke blott mot salpetersyran utan äfven
mot ämnet, som nitreras, hvilket härigenom till dels prepareras för den
vatten befriade salpetersyrans angrepp. Anmärkte vidare, att tekniken
för närvarande vid centrifugering af bomullskrut arbetade med en
syreförlust af mellan 1 och 2 delar syreblandning på 1 del bomullskrut och
ej 21/2 å 3, såsom af föredraganden framhäfts.
Sekreteraren fann den framställda teorien teoretiskt mycket intressant,
men trodde att den i praktiken blott bekräftade den gamla erfarenheten,
att svafvelsyra binder vatten och därigenom gör salpetersyran starkare.
Professor Euler var af samma mening och ansåg, att vatten hindrar
nitreringen på grund däraf, att det leder till bildning af ~~N03-ioner,
hvilka ej äga förmågan att nitrera. I frånvaro af vatten och närvaro af
svafvelsyra uppstå däremot de nitrerande +N02-ionerna.
Härtill genmälde hr Kullgren, att ing. Herlin tydligen ej menat,
att förlusten af nitrersyra skulle utgöra 2—3 procent af bomullens vikt,
utan 2—3 gånger bomullens vikt, hvilket nära sammanföll med
föredragandens uppgift. Svafvelsyrans betydelse vid nitrering har visserligen
visat sig bero på, att den binder vatten, men denna förklaring är ensam
för sig alldeles otillräcklig och ger ingen ledning for bedömande af
nitreringsresultatet. Att man varit otillfredsställd med denna förklaring
framgår ju ock däraf, att man på senare tid sökt och framlagt andra.
Sedan det är visadt, att salpetersyran bildar hydrat och att svafvelsyran
frigör HN03-molekyler, kan man finna, att en relativt liten tillsats af
svafvelsyra kan öka koncentrationen hos HN03-molekylerna ofantligt.
Detta svarar mot svafvelsyrans stora inverkan vid nitrering. Hvilken
betydelse denna synpunkt har, framträder bäst däraf, att nitreringsresultatet
visar en god parallellism med anhydriseringen af salpetersyrehydratet.
Svafvelsyrans inverkan kan ej bero därpå, att den skulle så starkt
nedsätta salpetersyrans vanliga dissociation, att en stark höjning i de eventuella
N02-ionernas koncentration blefve följden, ty en tillsats af svafvelsyra
nedsätter föga, ja höjer ibland elektr, ledningsförmågan hos salpetersyra.
4) D:r Ekstrand redogjorde för innehållet i det intyg, som Sir
William Ramsay, den kände kemisten och nobelpristagaren, afgifvit öfver
ingeniör V. Frestadii metod att framställa sprit af torf. Två försök med
metoden utfördes under Ramsay’s kontroll, och det använda torfströet
synes hafva varit af samma beskaffenhet som det till eldkvarnsförsöken
härstädes använda.1)
Det första försöket gaf 11.2 6 liter absolut alkohol pr 100 kg.
torrsubstans af torfströet. Tillvägagångssättet för kokningen med svafvelsyra
*) Jfr Sv. Kern. Tidskrift XVIII, 102 (1906).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
