Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
kväfvehalten sjunker, orn man utbyter syra af sp. v. 1.52 med de mera
utspädda. Under det salpetersyrans koncentration aftager från l till c:a 0.6,
så sjunker nitroproduktens N-halt från 12 till 1.5. Betänker man, att i
salpetersyra af sp. v. 1.40 största delen af syran med vatten bildat
hydrat, så bekräftas häraf det förut gjorda antagandet, att den hydratiserade
syran har mycket mindre nitreringseffekt än HN03. Man finner vidare,
att alla 3 kurvorna hålla sig öfver ångtryckskurvorna i högra delarna
af diagrammen. Saposchnikow anmärker härtill, att detta visar, att
huvudbetingelserna för erhållande af högnitrerad cellulosa består däri,
att salpetersyran förefins som monohydrat, HN03, under det att dess
relativa mängd (i förhållande till svafvelsyran) är af underordnad betydelse.
Detta stämmer ock med kurvornas förlopp i öfrigt. Fig. 4 visar, att
efter en tillsats af 10 X H2S04 (hvilken
kvantitet är tillräcklig att binda N204
och H20 i den starka salpetersyran), blir
nitreringsgraden konstant inom ett långt
intervall, trots konc. af HN03 aftager. Jag
kommer ock till liknande resultat af andra
försök. Lunge och Weintraub1) erhöllo,
praktiskt sedt, samma nitreringsgrad, då
de använde en syre blandning af 80 %
HN03 och 20 % H2S04, som då
förhållandet mellan syrorna var ungefär det
motsatta; och många andra liknande
exempel kunde anföras. Däremot fordrades
i det senare fallet, då salpetersyrans mängd
var liten i förhållande till Svafvelsyrans,
en betydligt längre tid för nitreringen
än i det förra fallet.
För erhållande af en hög nitreringsgrad är det således nödvändigt att
sörja för, att salpetersyran i syreblandningen förefins som HN03. Detta
åstadkommes, såsom förut visats, äfven för ganska utspädda lösningar,
om tillräcklig mängd svafvelsyra tillsättes. Vi se ock, att de högsta
nitreringsgrad erna i de 3 kurvorna nå i det närmaste samma värde.
Med tillhjälp af SaposcJiniJcow’s undersökningar kan man nu
öfverblicka Svafvelsyrans inverkan vid nitrering i olika syreblandningar och
på förhand tämligen noggrannt beräkna, hvilka koncentrationer lämpligen
kunna användas för erhållande af en viss nitreringsgrad.
I praktiken har man sedan nitrocellulosans första dagar funnit skäl
att använda en ganska stor mängd svafvelsyra, vanligen 3 gånger så
mycket som salpetersyra, och kan då ock ha en ej obetydlig kvantitet
vatten och likväl nå en hög nitreringsgrad. Detta är alldeles icke
nödvändigt, som fig. 4—6 visa, men har flera ekonomiska fördelar. Tack
vare den betydliga mängden vatten, som syreblandningen får innehålla,
försiggår uppfriskningen af den använda nitrersyran lättare än eljest
skulle blifva fallet. En annan högst beaktansvärd ekonomisk fördel ligger
Zeit. angew. Chemie, 1899, sid. 144.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
