Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
namnet »lutecium». Det nya grundämnet skulle utgöra en af
komponenterna i det af Marignac upptäckta ytterbium. För den andra
komponenten, de äro troligen endast två, låter han namnet ytterbium
kvarstå, till skillnad från det Marignac’ska, förmenta elementet kallar
han det dock för ny-ytterbium.
Upptäckten af ett nytt grundämne är alltid en för kemien viktig
tilldragelse, äfven om det hör till de sällsynta jordarternas grupp, där
man ju kan förmoda flera ännu okända element. Men just på detta
område måste hvarje annonseradt nytt element upptagas med den allra
största försiktighet, ty erfarenheten har visat, att just här är det, som
så många forskare hafva trott sig finna nya element, hvilka blifvit
ihjälslagna af en fortsatt eller mera ingående undersökning. De på så
sätt aflifvade jordartselementens antal är mer än dubbelt så stort som
de verkligen kända jordarternas. Sådana »döda» element äro exempelvis
wasium, mosandrium, philippium, russium, glaucodym, lucium, berzelium
och carolinium; kanske äfven decipium och viktorium böra räknas dit.
För att skingra eventuella tvifvel angående existensen af lutecium
och ställa upptäckten i samband med och i belysning af de
undersökningar, som ledde till densamma, skall jag nu i korta drag omnämna,
hvad Urbain publicerat om sina undersökningar, hvilka alltid hafva rört
sig med ämnen, hörande till jordartsområdet. Impulsen till sina arbeten
fick han genom ett meddelande af Schiitzenberger och Boudouard,
hvilket innehöll att de s. k. ytterjordarna skulle bestå af mycket litet yttrium
med a tom vikten 89, men att de framför allt innehölle en jordart med
atom vikten 97. Urbain förskaffade sig råjordar, deras kloridlösning
fälldes under kokning med natriumthiosulfat, och fällningen, i den skulle
det hypotetiska elementet finnas, fraktionera des genom kristallisation af
acetylacetonaten ur alkohol. I teten af fraktioneringen sjunker
atomvikten under arbetets gång så småningom ned till 95, men att genom
fortsatt användande af denna metod erhålla en lägre atom vikt lyckas ej.
Öfvergår man åter till kristallisation af acetaten, så kan man ur
fraktioner med atom vikten 95 utdraga betydliga kvantiteter yttrium = 89
och dessutom anrika terbium, d. v. s. fraktioneringsgränsen med
atom-vikten 95 kan upplösas i fraktioner, hvilkas atom vikt varierar mellan
89 och 152. Härmed är bevisadt, att yttrium — 89 förefinnes i riklig
mängd, och att ett element med atom vikten omkring 100 ej existerar,
åtminstone icke i påvisbar mängd.
Under det att acetylacetonaten af cerit- och gadolinitjordarna
sönderdelas vid upphettning, låter thoriumsaltet destillera sig i vacuum, dock
undergår det därvid partiell sönderdelning. Urbain har användt sådan
destillation för att rena thorium i och för atom viktsbestämning. Han
erhöll resultatet 233.5 eller en hel enhet högre än den atom vikt, som
man förut tillskrifvit thorium och som möjligen tyder på en halt af
andra jordarter.
I den kemiska analysen skiljer man olika kroppar åt genom att
öfverföra dem i sådana tillstånd, att hvar och en af dessa kroppar
successivt blir olöslig eller flyktig i förhållande till de Öfriga. Genom en
enda operation verkställer man sålunda en separation, som om den icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
