Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
huru man i Sverige för tillverkning af t. ex. indigo troligen skulle
behöfva importera bensol eller naftalin, men i öfrigt skulle kunna få alla,
tillsammans betydligt dyrare, reagenser till fabrikationen inom landet.
Bl. a. använder den tyska indigoindustrien ensamt årligen 3—4,000 ton
isättika, härrörande från torrdestillation af 150—200,000 kbm. (fast
mått) löfträd, alkali, natrium, klor, zinkgrått, svafvelsyra, ammoniak,
hypoklorit, allt ämnen- som äro naturliga produkter för svensk kemisk
industri. Om en tillräckligt hög tull åsattes tjärfärgerna, blefve den
närmaste följden den, att en tysk färgfabrik anlade filial i Sverige,
hvilket ju äfven har blifvit förhållandet i andra länder. Att en
tjärfärg-industri kan blomstra i ett land med liten egen förbrukning men
lämpligt för elektrokemisk och därmed i sammanhang stående kemisk
industri visar Schweiz’s mycket stora tjärfärgindustri. Möjligen kan man
äfven påräkna att inom landet erhålla de behöfliga bensolderivaten från
de koksverk, som järnindustrien kommer att upprätta. Beträffande
direktör Vennersten^ anmärkning mot storleken af de föreslagna tullarna å
tjärfärger må påpekas, att de af oss föreslagna tullsatserna naturligen
blott afsågo de 100 %-\%& färgämnena och ej de 20 %-ig& färgpastorna
och motsvarade sålunda c:a 15 % af värdet. Väl vore sant, att
färgämnenas värde varierade mycket och att därför införande af värdetull
diskuterats inom kommittén, men hade man slutligen stannat vid en
vikttull motsvarande 15 % af det i Sveriges officiella statistik upptagna
genomsnittsvärdet å importerade färgämnen, hvilka värden äfven stämma
med andra uppgifter. Saken torde kanske behöfva diskuteras vidare.
Att mineraloljeindustrien i länder utan egen råpetroleum kan vara
möjlig och för landet fördelaktig, framgår väl af de stora ansträngningar,
tyska regeringen i dessa dagar gör för att tvinga Standard Oil Co. att
raffinera de för Tyskland behöfliga oljorna inom detta land. Äfven om mot
förmodan de inhemska råmaterialierna ej skulle kunna användas för
framställning af mineraloljor o. s. v., är dock en sådan industri möjlig
och för landet önskvärd särskildt med hänsyn till den stora skillnaden i
värde mellan de råa och raffinerade oljorna, den härur framkallade stora
ändringen i handelsbalansen till vår fördel, den stora förbrukningen af
kemikalier, som lämpligen tillverkas i landet, samt slutligen de vunna
biprodukterna, som ju å sin sida hafva användning inom många
industrier, både kemiska och andra, Samfundet mindre närliggande.
Mot ing. Ohlsson anfördes, att kommitténs afsikt ej var att
åstadkomma en ofruktbar teoretisk strid mellan frihandlare och protektionister;
den striden vore väl praktiskt taget afgjord till de senares förmån, äfven
om en eller annan frihandels vänlig principryttare funnes kvar. I öfrigt
borde ock erfarenheten från nästan alla världens länder i fråga om
tullarnas betydelse för den kemiska industrien kunna omstämma äfven den
mest inbitne frihandelsteoretiker, om han utan förutfattad mening ville
studera fakta. Nu gällde det därtill att för lång tid ordna förhållandet
till ett med starka tullmurar skyddadt land, och gällde det sålunda att
tillse, att, oafsedt alla teorier, vår industris ställning ej komme att
försämras utan förbättras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
