Svensk kemisk tidskrift / Tjugonde årgången. 1908 / 106 (1889-1919) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

substans. Denna åskådning ligger ju tämligen nära den bekanta massverkans
lag (se nedan), och därmed vår nuvarande affinitetslära. Berthollet
utförde äfven det experimentella beviset, att förloppet af en kemisk reaktion
ej blott beror på de reagerande ämnenas natur, utan äfven på de mängder,
med hvilka de olika ämnena ingå i reaktionen. De första, som lyckades
uppställa kvantitativa lagar, voro Guldberg och Waage. De utgingo
därifrån, att ett ämnes affinitet beror på dess koncentration, d. v. s.
massan per volymsenhet. Affmiteten af ett ämne låter framställa sig
såsom produkten af en specifik aktivitetskoefficient och koncentrationen.
En omsättning inträffar, om aktivitetsprodukten af de försvinnande ämnena
är större än aktivitetsprodukten af de bildade. Är vid reaktionen
A + B = C + D de fyra ämnenas koncentration före omsättningen a, b, c, d
resp. och aktivitetskoefficienterna k_a, k_b, k_c, k_d resp., så inträffar en reaktion
från vänster till höger, om k_a.a.k_b.b är större än k_c.c.k_d.d. Ingen
reaktion inträffar, eller jämvikt råder, om k_a.a.k_b.b = k_c.c.k_d.d. Denna
lag uttryckes numera på följande sätt: För alla kemiska jämvikter
gäller lagen:

k(jämviktskonst.) = Koncentrationsprodukten af det ena systemet /
Koncentrationsprodukten af det andra systemet (1)

Denna lag kallas »massverkans lag».

Man kunde alltså enligt Guldberg och Waage beräkna de relativa
affinitetskoefficienterna för sådana ämnen, som vid reaktion ge upphof
till jämviktslägen, förutsatt naturligtvis möjligheten att analytiskt
bestämma koncentrationerna af de olika i jämviktsläget deltagande kropparna.
Detta stötte emellertid vid denna tid på stora svårigheter. Denna
massverkans lag kunde blott verifieras på några få fall.

På grund af dessa svårigheter riktades forskarnes ansträngningar
hufvudsakligen på att möjliggöra en fullständig analys af lösningar,
d. v. s. på ernåendet af en analysmetod, som möjliggör att bestämma de
i en lösning ingående ämnena hvart för sig. Ett första försök i denna
riktning gjordes af termokemisten Julius Thomsen. Han undersökte de
vid neutralisation af syror och baser uppträdande värrneutvecklingarna.
En syras sträfvan till neutralisation betecknades med aviditet, dennas
mätning skedde på följande sätt: Först bestämdes de olika syrornas
neutralisationsvärme med samma bas, t. ex. NaOH. Vill jag nu jämföra
aviditeten mellan två olika syror, t. ex. HNO₃ och H₂SO₄, så uppmätes
värmeutvecklingen vid reaktionen 2HNO₃ + Na₂SO₄ = 2NaNO₃ + H₂SO₄.
Vid saltets (Na₂SO₄) sönderdelning får man en värmeutveckling eller en
värmeabsorption, allteftersom den fria syran (HNO₃) eller saltets syra
(H₂SO₄) har det större neutralisationsvärmet. Sönderdelningens belopp
(d. v. s. huru stor bråkdel af saltet Na₂SO₄, som öfverförts i NaNO₃)
kan således beräknas ur denna värmeutveckling, såvida nämligen syrornas
neutralisationsvärmen äro kända. Ur sina noggranna kalorimetriska
mätningar beräknade Thomsen följande tabell:

HNO₃ = 100
HCl = 100
HBr = 89
HJ = 79
H₂SO₄ = 49
H₃PO₄ = 13
CH₃COOH = 3

(Forts.).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>