Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
viktig rol inom de forskningsområden dit de räknas och inom en snar
framtid troligen komma att bli af åtskillig betydelse både för
kolloid-kemien och den rena kemien äfvensom särskildt för fysiologien, har jag
trott det vara af intresse att här lämna en redogörelse för dem.
Att vissa organiska kolloider äga kritiska temperaturpunkter, d. v. s.
punkter, vid hvilka de språngvis undergå stora förändringar, har varit
kändt tämligen länge. Hos sådana ämnen som lim, agar-agar, gelatin
m. fl. finner man, att om. de undersökas i gelforin, de vid en viss temp.
(olika för olika kolloider) undergå en förändring, som närmast är att
jämföra med kristalloidernas smältning. Afkyles ett sådant smält gel,
stelnar det eller gelatinerar vid en bestämd temperatur (som inte behöfver
sammanfalla med smälttemperaturen).
En del utförligare undersökningar öfver dessa företeelser hafva utförts
särskildt af Pascheles1), som sysselsatt sig med det inflytande, som
salttillsatser utöfva på de kritiska punkternas läge. Så är t. ex.:
smältpunkten för 10 %^-ig vattengelatin............... 29,61°
» » » + N/iKI ......... 0.66°
» » » » + N/2K2S04....:. 33.84°.
Af vida större intresse äro emellertid de erfarenheter, som gjorts på
en annan klass org. kolloider — näml. vid studiet af ägghviteämnena.
Ägghviteämnena äga också kritiska temperaturpunkter —
koagu-leringspunkter. Uppvärmes en ägghvitelösning, undergår den däri
ingående kolloida substansen vid en bestämd temperatur en irreversibel
tillståndsförändring — den koagulerar. Koaguleringstemperaturen är en
för olika ägghviteämnen karakteristisk konstant, och dess läge kan i
allmänhet bestämmas inom trånga gränser. Läget af denna
koagulerings-temperatur, denna kritiska punkt, är emellertid i hög grad beroende af
främmande tillsatser.
Det är egentligen de båda forskarna Wolfgang Pauli2) och
Bona-martini,’6) som vi ha att tacka för ett viktigt observationsmaterial på
detta område. Ett värdefullt teoretiskt bidrag har på senaste tid
lämnats af Wolfgang Ostwald.*)
Pauli, som vid sina första arbeten studerade globulinlösningar,
vunna ur hönsägghvita, fann, att salttillsatser ändra
koagulations-temperaturen efter Jcortinuerliga kurvor.
Insätta vi i ett diagram koaguleringstemperaturerna som ordinator och
salttillsatsernas koncentration som abscissor (fig. l nästa sida), så erhålles
en serie mot abscissaxeln konkava kurvor. De förlöpa så, att vid stegrad
salttillsats koaguleringstemperaturen höjes för att i allmänhet stiga till
ett maximum och sedan åter falla. Vidare se vi det intressanta för-
J) Arch. f. d. ges. Physiol. 71, i (1898).
2) W. Pauli, Arch. f. d. ges. Physiol. 78, 310 (1899).
W. Pauli u. Hofmeister, Beitr. z. chem. Phys. u. Path. 10, 53 (1907).
3) Bonamartini, Gazz. chim. ital. 37 II, 190 (1907).
4) Zeitschr. f. chem. u. Industr. d. Kolloide 2, a os (1907).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
