Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
Ägghviteämnen a äro ju emellertid mycket komplicerade och
svårkontrollerbara system. Man kunde tänka sig alltsammans bero på mer
eller mindre djupgående förändringar inom själfva ägghvitemolekylen.
Det är därför viktigt att utröna om från andra håll finnes exempel på
liknande företeelser.
Ett sådant exempel hafva vi fått genom några undersökningar öfver
metallkolloiderna. Jag hade gjort till min uppgift att söka utröna, huru
en ren metallkolloid, som var möjligast befriad från inverkan af ioner,
skulle förhålla sig gent emot odissocierade tillsatser och jag kom
därvid till resultat, som i stort sedt kunna betraktas som analogier till
de vid ägghviteämnena funna.
För att tjäna mitt ändamål borde det system, som jag hade att
undersöka, uppfylla följande villkor:
1) lösningsmedlet måste hafva en mycket liten ioniseringsförmåga;
2) den kolloida substansen, som kommer till användning, skall hafva
ett mycket litet lösningstryck.
Ett system, som förträffligt uppfyller de villkoren, är kolloidal
platina i etyleter. Etyleterns ioniseringsförmåga är ju mycket liten —
eterlösningar äro som bekant så godt som oledande i elektriskt
hänseende — och platina är ju en mycket indifferent metall.
Försöken utfördes därför med kolloida platinalösningar i etyleter.
För att framställa dem använde jag min elektriska zerstäubungsmetod
(som jag vid ett föregående tillfälle här redogjort för). Apparaten för
själfva zerstäubungen hade det
utseende som visas af fig. 3.
Gnistmikrometern, som försetts
med tvenne stafvar ren platina om
5.6 mm. diam., nedsänktes i en
tunn-väggig glascylinder, hvilken i sin tur
omgafs med ett Dewar’s vakuumkärl,
innehållande en lämplig
köldbland-ning — i allmänhet kolsyresnö och
aceton eller flytande luft och alkohol.
Gniststräckan mellan platinastafvarna
uppgick till c:a 0.25 mm.,
kapaciteten i svängningskretsen var 0.003
mikrofarad, Själfinduktion och ohmskt
motstånd hade möjligast låga värden.
De framställda kolloida
platinalösningarna, hvilkas koncentration i
allmänhet valdes till 0.005 X»
undersöktes sedan så, att de under god
omröring sakta uppvärmdes i en
köldblandning eller annat medium af
lämplig temperatur, under det man
samtidigt belyste dem med en glöd- Fig. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
