Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
hellre vill, lämpliga, med ett ord nödvändiga för hans satt att tänka.
Sådana antaganden kalla vi teorier eller hypoteser, och om man ville
närmare definiera dessa ord, skulle man med Johnstone Stoney kunna
säga: »Antaganden äro af 3 hufvudslag: teorier, hypoteser och
föreställningar; teori är ett antagande som vi hoppas vara riktigt, hypotes
ett sådant, som vi anse vara nyttigt; föreställningar höra egentligen till
konstens område, få de göra sig gällande annorstädes, blifva de antingen
dogmer eller misstag.»
Kemister och fysiker hafva att göra med f enom en världen, med
operationer och resultaten af operationer, som äga rum i hvad man kallar
naturen, d, v. s. i ett område, som ligger utanför iakttagarnes sinnen,
Det råder mellan naturforskare en tyst öfverenskommelse att ej befatta
sig med frändskapen mellan sådana fenomen och människosinnet, hvilken
hör till den gren af naturvetenskapen, som kallas metafysik. De begränsa
tvärtom sin uppmärksamhet uteslutande till förhållanden, som de
iakttaga mellan olika fenomen, utanför medvetandets verksamhetsfär.
Visserligen känna vi alla sådana fenomen blott i samma mån de göra intryck
på vårt medvetande, våra egna sinnen eller andra varelser, som vi
betrakta såsom organiserade mer eller mindre lika med oss själfva; men
såtillvida som det är en allmän mening rörande likheten i intryck, som
mottagas af medvetna varelser, lämna vi därhän att utforska, huru sådana
intryck nå våra sinnen, och fästa oss blott vid förhållanden, som existera
mellan företeelserna.
Det finnes nu två sätt att betrakta naturliga företeelser, och dessa
bero med nödvändighet på de grundföreställningar, vi alla hafva. Vi
antaga först, att händelser inträffa i följd och härleda däraf föreställning
om tid. För det andra tro vi oss kunna ändra läge i förhållande till
andra föremål, och att dessa ändra läge inbördes, och få därigenom
föreställning om rum. Huruvida dessa begrepp äro medfödda eller
förvärfvade genom experiment eller iakttagelse, få vi troligen aldrig veta.
För det tredje äro vi medvetna om en ihållande muskelansträngning och
härleda däraf två begrepp, nämligen först begreppet massa, eller det som
gör motstånd mot våra musklers ansträngning, och för det andra
begreppet energi, vi erfara nämligen att ihållande muskelansträngning behöfs
för att flytta ett föremål eller en massa. Energibegreppet har jämförelsevis
sent blifvit infördt och i här angifna betydelse sannolikt för första gången
genom EanMne.
Om man tilldelar dessa begrepp numeriska värden och mäter tiden
i sekunder, det lineära rummet i centimeter, massan i gram, så får
man en grundekvation, som förenar dessa med energien, uppmätt i erg:
E = ’2 ’ där E, M, L, T beteckna ett lika antal erg, gram, centimeter
och sekunder; om således tre af dessa grundbegrepp äro kända, kan man
medelst ekvationen beräkna den fjärde. Fysiker och kemister hafva sedan
århundraden antagit tid, rum och massa såsom grundbegrepp och
öfverenskommit att härleda begreppet energi från dessa tre, d. v. s. de hafva
antagit en mekanisk världsförklaring. De försöka förklara det osynliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
