Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
utan har blott förmågan att upptaga en från väte. Af åtskilliga
förhållanden veta vi, att vätemolekylen har formeln H2 och klormolekylen
C12. Nästa fråga blir då den, är vätet H—H eller H–––H och kloren
C1C1? Dessa gaser leda elektriciteten vid lågt tryck och äro därför
joniserade. Det synes antagligt, att i detta tillstånd jonernas elektriska
tillstånd måste vara olika. Man kan göra flera antaganden därom,
nämligen att jonerna äro H och EHE, eller E och HEH eller slutligen E2
och H2. Af Wilsons experiment om jonernas skilsmässa i ett elektriskt
fält, och om de positiva jonernas långsammare rörelse, äro det andra
och tredje antagandet mera sannolika, och från kemiska synpunkter synes
det andra vara att föredraga.
Hvad klormolekylen angår, hafva vi skenbart två atomer i
juxta-position utan att någon elektron förenar dem, men man måste komma
ihåg, att klor har många olika valenser från l, 3, 5 till och med 7, den
har därför en reserv af elektroner, och när den förenas med sig själf har
man valet mellan C1EC1, C1B3C1, C1B5C1 och C1E7C1; då man egentligen
ej har något intresse af att skrifva flera E eller streck än som i hvarje
fall behöfs, så blir C1EC1 den enklaste formen för klormolekylen.
Nu några exempel på användningen af symbolen E för en atom af
det nya elementet »elektron», och vi taga därvid dubbel dekomposition
mellan saltsyra och silfvernitrat:
H(EC1) + Ag(EN03) = AgECl + H(EN03) eller
H/—Cl + Ag/—N03 - Ag—Cl + H/—N03,
där vertikalstrecket antyder jonisering. Vidare ett enkelt fall af
oxidation:
2EFe(ECl)2 + CJ2 = 2Fe(ECl)3 eller
2—Fe/ = C12 + C12 = 2Fe/(—Cl)3;
samt af reduktion:
2Fe(ECl)3 + E2SnE2Cl2 = 2EFe(ECl)2 + Sn(ECl) eller
2Fe/ = C18 + = Sn/ = C12 - 2—Fe/012 + Sn/(—Cl)4.
För ämnen, som ej eller blott delvis äro joniserade, blir förhållandet
mera inveckladt.
I en afhandling om Valensen har Abegg1) gjort det antagandet, att
elementens totala valens kan sättas = 8, hvaraf en del kallas »normala»,
betecknade med +, och återstoden »kontra»-valenser, betecknade med—;
följande tabell innehåller en sammanställning:
K Ca H C N O Cl
Grupp i naturliga systemet: I II III IV V VI VII
l + 2+ 3+4+ —3 — 2 —l
7 — 6— 5— 4— +5 +6 +7.
De normala valenserna antagas vara starkare än kontravalenserna.
Zeitschrift fur anorg. Chemie 1904, 39, 330.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
