Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
l
Efter 3 år fann Pawel nödigt att underkasta Roussin’s salter en
förnyad undersökning med användande af renare materialier, större
sorgfällighet vid prepareringen, skarpare analys o. s. v. Därigenom erhöllos
nya värden, ledande till en ny formel och nytt namn:
1882 Pawel: Ammonium-eisennitrososulfid, Fe8(NO)14S6Am2-f2H20,
uppfattad såsom Fe(NO)2S, FeS, Am2S
. Fe(NO)2S, Fe(NO)2
Fe(NO)2S, Fe(NO)2
Fe(NO)2S,Fe(NO)2 + 2H20,
således en ganska komplicerad formel; för rödt kaliumsalt den enklare
Fe(NO)2S, Fe(NO)2, K2S + 4H20.
Var detta väl vetenskapens sista ord? Det såg nästan så ut, ty
under de följande tio åren anställdes ingen ytterligare undersökning öfver
Roussin’s salter.
År 1892 inledde Marchlewski och Sachs sina »Studien uber Roussiris
Sal0e» med följande ord: »Jämte Roussin, som gaf denna egendomliga
förening namnet »Binitrosulfure de fer», var det Porzczinsky, Rosenberg,
Demel och Pawel, som sysselsatte sig med dess utforskande. I många
punkter öfverensstämma alla de nämnda forskarnes resultater, men i
ganska många afvika de alldeles utomordentligt från hvarandra. Pawefs
undersökningar göra det sannolikt, att de nämnda differenserna kunna
hänföras till olikheten i forskarnes framställningsmetoder; och om
riktigheten af denna förmodan kan man för öfrigt lätt öfvertyga sig, om
man läser Pawel’s viktiga och intressanta afhandlingar, ty de bevisa, att
den i detta hänseende så kritiserande forskaren själf kommit till
resultater, fsom ingalunda kunna kallas med hvarandra öfverensstämmande.»
Efter en sorgfällig granskning och förnyad analys finna de dock
Pawel’s sista formel bekräftad. Så var äfven fallet med Hofmann och
Wiede, hvilka år 1895 efter sitt intressanta arbete öfver
Dinitroso-eisen-thiosulfonsyran och dess föreningar äfven kontrollera Pawels formel och
finna den bekräftad.
Efter 37 år var således den empiriska formeln fastslagen. Detta
hindrade dock icke tvenne af Roussin’s landsmän, Marie och Marquis, att
år 1896 uppställa en ny formel, den 6:te i ordningen:
/
Fe3S2N506 + 1.5H20, uppfattadt såsom N02— Fe/ £:r
S-Pe<NO
Härom säger Moissan år 1905: »Man är ännu okunnig om dessa
föreningars exakta formler, hvilket till en del beror på analysens
svårigheter, men framför allt därpå, att en ringa växling i koncentrationen
af de lösningar, ur hvilka dessa föreningar framställas, är tillräcklig att
föranleda uppkomsten af helt olika föreningar. »
Och detta är det sista allmänna omdömet om Roussin"s salter; ty
nu hafva vi hunnit fram till den närvarande tiden. Månne det är för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
