Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
Kemiska sektionen i Uppsala.
Höstterminen 1908.
Sammankomsten den 17 september.
Valdes till sekreterare amanuensen E. Widman,
» » kassaförvaltare amanuensen H. Sandqvist,
» » referenter: fil. stud. O. Ericsson, fil. stud. G. K.
Almström och fil. stud. N. Pettersson.
Sammankomsten den 5 oktober.
Sektionen beslöt föreslå professor D. Strömholm till hedersledamot
af naturvetenskapliga studentsällskapet.
Fil. stud. Seth Rosén höll föredrag om olika relationer mellan
elementens atomvikter och redogjorde därvid äfven för en af honom
uppställd relation.
Med anledning af föredraget yttrade sig docenterna Benedicks,
Holmberg och Svedberg.
Docenten Svedberg lämnade en kort redogörelse för Ramsay^ och
fru Curies senaste undersökningar Öfver metallförvandlingen.
Sammankomsten den 23 oktober.
Fil. kand. A. Odencrants höll föredrag om de senaste forskningarna
öfver radioaktiva ämnen. Efter en öfversikt af de arbetsmetoder, som
användas, redogjordes för Boltwood’s undersökningar, särskildt rörande
upptäckten af ämnet ionium. Detta radioaktiva ämne, som fyller luckan
mellan uranium och radium har af Boltwood isolerats och dess
konstanter och egenskaper bestämts. Föredraganden redogjorde vidare för
den härigenom vunna, af preparatets renhetsgrad oberoende
bestämningen af halftidskonstanten hos radium.
Fil. stud. Hans Pettersson höll föredrag om gasernas
volymsförhållanden vid kritiska punkter.
Talaren utgick från Van der WaaVs välkända tillståndsekvation,
hvars konstanter a och b beräknas ur de kritiska konstanterna för hvarje
ämne. De ur ekvationen beräknade värdena på kritiska volymen äro
för alla ämnen afsevärdt större än den experimentellt funna.
Föredragshållaren framhöll, att en förklaring härtill kunde vara, att ämnets
molekyler vid kritiska punkten äro samtliga associerade i molekylkomplexer,
hvardera innehållande några stycken enkla molekyler.
Antages vidare attraktionen mellan molekylerna vara proportionell
mot de verkande massorna, så måste tvenne dylika molekylkomplexer
attrahera hvarandra med en kraft n2 gånger större än kraften mellan
tvenne enkla molekyler. Men termen a i ekvationen uttrycker just den
ur molekylernas inbördes attraktion härrörande sammanhållande kraften.
Det a, som beräknas ur ett ämnes kritiska konstanter, skulle då ej längre
gälla, när ämnet öfvergick i ett tillstånd, som närmar sig det ideala
gastillståndet, utan vara n2 gånger för stort. Kunde å andra sidan äm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
