Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
mån beror på proportionerna mellan kuprosaltet och ferricyaniden. En
viss mängd kopparklorid, löst i mättad klornatriumlösning, behandlades
med ett stort öfverskott af ferricyankalmmlösning (på l moL Cu2Gl2 mer
än 2 mol. K3(CN)6Fe). Fällningen befriades genom dekantering från
löslig ferricyanid och befanns därefter hafva samma utseende och reaktioner
som den vanliga kupriferrocyaniden. Vid behandling med alkalihydrat
öfvergick den fullständigt i en blågrön fällning, som jag fann vara
kuprihydrat, den löstes nämligen utan återstod i saltsyra till en svagt blå
vätska, som med ferricyankalium gaf en smutsigt, gulgrön fällning af
kupriferricyanid. Det ser häraf ut, som om en omlagring, åtföljd af
oxidation, ägt rum, från kuproferricyanid till kupriferrocyanid och detta
slutligen fullständigt. Därefter undersökte jag det fall, att ekvivalenta
mängder kuprosalt och ferricyankalium inverka på hvarandra, hvarvid
en fällning erhölls af ungefär samma utseende som i förra fallet men
af helt andra reaktioner. Måhända föreligger här en kupro-kupriferrocyanid.
Reaktionerna mellan kuprosalter samt ferro- och ferricyanider äro
fullkomligt analoga med ferrosalternas motsvarande reaktioner och böra
liksom dessas kunna användas för att påvisa ferricyan vid närvaro af
ferrocyan. Ett dylikt prof utföres helt enkelt på det sättet, att till en
kuprolösning, t. ex. kopparjodur-jodkaliumlösning sättes något litet af
den neutrala eller ättiksura lösning, som skall undersökas. Närvaron af
ferricyan ger sig då genast tillkänna i fällningens mer eller mindre
röd-aktiga färgton. En röd färgning, som inträder först efter t. ex. 2
minuter, kan bero på en af oxidation betingad efterfärgning af den hvita
kuproferrocyaniden. Ett hufvudvillkor för att resultatet skall blifva
tillförlitligt, är att det använda kuprosaltet ej håller kuprisalt. Koppar
-jodurjodkalium uppfyller detta villkor ganska bra, men efter någon tids
beröring med luft visar äfven denna förening en om ock ringa halt af
kopparjodid. Däremot har jag funnit en lösning af kopparrodanur i
konc. rodankaliumlösning vara ännu bättre som reagens, i det att den
i väl tillsluten flaska kan förvaras oförändrad i månader. Denna
beständighet torde ytterst bero på kopparrodanurens utomordentliga svårlöslighet
i vatten. Enligt Kohlrausch löser nämligen l liter vatten vid 18° C.
0.5 mg. rodanur, men 1.5 mg. klorsilfver.
För framställning af kopparrodanur-rodankaliumlösning har jag
funnit följande tillvägagångssätt lämpligt. I en koncentrerad
rodankalium-lösning upplöses under måttlig upphettning kristalliseradt kopparacetat,
till dess att en gråhvit fällning börjar bildas, hvarvid vätskans färg bör
vara svagt gulbrun. Den filtrerade lösningen försättes med något
kristalliseradt rodankalium; efter hvars lösning vätskan är färdig att
användas. Härvid har det märkvärdiga inträffat, att den först bildade
kopparrodaniden vid närvaro af alkaliacetat öfvergått till kopparrodanur.
Redan en undersökning af Meitzendorff^) i början af 1840-talet visade,
att kopparrodanid, som i fullkomligt torrt tillstånd är någorlunda
beständig, i vatten sönderdelas i Cu2(SCN)2, HSCN, HCN och H2SO4.
Sönderdelningen är emellertid aldrig fullständig utom vid närvaro af stora vatten-
l) Poggend. AnnaL, B. 56.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
