Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
genom sin sammansättning äfven genom den basiska beståndsdelens
natur och genom sin vida större beständighet. Så kunna de destilleras.
AldoJcetenerna utmärkas hufvudsakligen genom frånvaron af de
egenskaper som utmärka ketoketenerna. De äro ofärgade, icke
autoxi-dabla föreningar, som ej bilda ketenbaser med kinolin och pyridin utan
polymeriseras af dessa ämnen.
Inte heller bilda de additionsprodukter med Schiffska baser eller
ined karbonylföreningar. Det är alltså icke mycket att säga om dessa
föreningar som grupp betraktade, men de båda individuellt
märkvärdigaste ketenerna höra hit. Det är först den enkla ketenen rr^C: C: O,
som speciellt fått namnet keten. Den motsvarar inom ketenserien
form-aldehyden inom aldehyd- och ketonserien. Den upptäcktes 1907 af
Wilsmore, som erhöll den genom att i ättikester, ättiksyreanhydrid eller
aceton sätta i verksamhet en elektrisk ljusbåge eller upphettningstråd.
De härvid utvecklade gaserna få passera en återkylare och kondenseras
sedan vid c:a — 100°. Genom fraktionerad destillation kan sedan fås
keten, som dock är något förorenad af C02, H2C2 m, m.
Gasanalytisk undersökning och bestämning af gastätheten visade, att formeln var
H2C20. Staudinger och Klever ha sedan (1908) framställt samma kropp
i renare tillstånd genom en med det vanliga sättet att framställa ketener
analog reaktion:
H2CBrCOBr + Zn = H2C:C:0 + ZnBr2.
Bromättiksyrebromid Keten
Utbytet blir emellertid mycket litet, af 400 gr. bromättiksyrebromid
5 ccm keten, och det beror på, att större delen stannar kvar hos zink«
bromiden, alltså blir det antingen polymerisation eller går reaktionen
äfven i annan riktning. Ketenen är vid vanlig temperatur en färglös gas
(k.p.—56°, s.p.—151°) af vidrig, om klor och ättiksyreanhydrid
påminnande lukt. Giftig. Den polymeriseras spontant äfven i eterlösning, i
synnerhet hastigt vid inverkan af metallklorider eller tertiära baser. Dess
kemiska förhållanden i öfrigt äro i själfva verket redan angifna, då man
säger, att det är en aldoketen. Man kan med keten utföra de (sid. 166)
omtalade additionsreaktionerna, som här leda till bildning af
ättiksyrederivat. Såsom aldoketen kan den ej anlagras till N:C~ och
0:0-grupperna, ej heller ger den med pyridin och kinolin ketenbaser.
Den är ej autoxidabel, den kan blandas med* syre utan att
förändras. Med brom ger den bromättiksyrebromid, med klorväte acetylklorid
och med svafvelväte tioättiksyreanhydrid.
På grand af den stora skillnaden i reaktionsförhållanden mellan å
ena sidan keten och monosubstituerade ketener, aldoketen er, och å andra
sidan disubstituerade ketener, ketoketener, har man för keten också
föreslagit formeln HOCiCH, oxiacetylén. Men då man betänker, att
äfven aldehyder och ketoner, mono- och disubstituerade formaldehyder,
trots den likartade strukturen, i många fall förhålla sig alldeles olika,
synes det onödigt att antaga denna formel. Detta så mycket mer
som man för den af Diels genom destillation af malonester öfver fös-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
