Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
kriget och särskildt under åren 1640—1644. För oss är det af särskildt
intresse att minnas, att Lennart Torstensson i november 1644 där vann
en seger öfver en kejserlig armé.
Sedan uppblomstrade åter salttillverkningen, så att den på
1700-talet per år uppgick till omkring 7 mill. kg., hvilka vunnos ur 30
pannor.
År 1796 inköpte preussiska staten af ett adligt saltverk saliner,
som förut hört till Anhalt, och anlade ett stort saltsjuderi, som lönade
sig illa, hvarför det snart nedlades. Under åren 1815—1839 var dock
arbetet åter upptaget men har sedan ej bedrifvits.
I det ej långt från Stassfurt belägna Thuringen hade år 1837
genom djupborrning påträffats bergsaltlager. Med anledning däraf lät
preussiska staten år 1839 anställa djupborrning vid Stassfurt, där efter
4 års arbete påträffades bergsalt på 256 meters djup och man nådde
ej underliggande berglager vid fortsatt borrning till ett djup af 581
meter. Resultatat var naturligen mycket tillfredsställande, men
belåtenheten var dock ej fullkomlig, då det visade sig, att i stället för det
väntade rena bergsaltet, innehöll lösningen i borrhålet en med kali- och
magnesium salter starkt blandad lösning.
På grund af uttalanden af professor Marchand i Leipzig, att rent
koksalt skulle finnas i djupare berglager, beslöt regeringen ordna ett
stensaltbergverk i Stassfurt, hvarför år 1852 tvenne schakt började att
sänkas, hvilka efter fem års arbete på ett djup af 330 meter nådde
saltlagret. Öfverliggande skikt från 256 till 280 meter innehöllo
kali-och magnesiumsalter, hvilka då för den endast för vinning af bergsalt
intresserade bergsmannen icke ansågs hafva något värde, men som sedan
hafva blifvit en verklig skattkammare och af stor nationalekonomisk
betydelse för Tyskland. De nya salterna visade sig vara en samling
obekanta mineralier, hvars vetenskapliga undersökning däri fastställde
en kalikälla, hvilken i viss mening kan sägas vara outtömlig och
inskränkt till Tyskland.
Innan man lärt sig uppskatta kalisalternas betydelse, benämndes de
»afrymningssalter» och aflastades på varphögarna såsom värdelösa.
Frambringandet af kalisalter blef sedermera hufvudsaken och visade sig äfven
vara mer inkomstbringande än saltbrytningen, som nu blott är en bisak.
De gynnsamma resultat, som erhållits på det preussiska området,
föranledde \ regeringen i Anhalt att äfven börja ordna saltverk, och
gjordes början därtill, då 1858 två schakt sänktes 2 km. sydostligt från
Stassfurt, hvilka nått tillräckligt djup 1862.
Att här försöka lämna någon redogörelse för de olika åsikter, som
uttalats, huru antagligen genom afdunstning af afloppslösa saltsjöar
kalisaltlagren uppstått under Zechstensperioden, skulle upptaga alltför
lång tid; men en mängd intressanta upplysningar meddelas därom i ett
arbete af d:r Precht om »Saltindustrien i Stassfurt och omgifningar».
Här må blott framhållas, att kalisaltlagren i Tyskland äro i hög
grad märkliga, då liknande aflagringar blott funnits vid Kalusz i
Galizien och i Pandschab i norra Persien. I den märkliga saltgrufvan
Wielicza förekomma kalisalter blott i ringa mängd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
