Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
för sackarinfrågans behandling, alltsedan, i följd af riksdagens skrifvelse
den 20 maj 1902, regeringen låtit genom Kornmerskollegium utarheta
förslag till sackarinlag och detta förslag varit föremål för yttranden af
Apotekaresocietetens direktion, Medicinalstyrelsen och
Teknologföreningens afd. för kemi och bergsvetenskap. Importen af sackarin, alla slag,
uppgick 1907 till 3,900 och 1908 till 3,700 kg. Priset uppgifves till
9 kr. per kg. Slutligen refererades kommerskollegii förslag och framhölls*
att Apotekaresocieteten och Medicinalstyrelsen äfvensom
Teknologföreningens afd. för kemi och bergsvetenskap i hufvudsak blott haft den
anmärkningen mot förslaget, att det vore något för strängt med afseende
på sackarins utlämning från apoteken.
I den härpå följande diskussionen omnämnde kapten Nauckhoff*
att Sveriges landtmannaförbund redan 1898 haft sackarinfrågan under
behandling och låtit utföra undersökningar på olika drycker och
matvaror, hvaraf framgick, att af 284 undersökta prof 138 eller 48 %,
höllo sackarin, af 24 ölprof var blott l sackarinhaltigt, medan af 65
svag-dricksprof 30 höllo sackarin. Af 149 läskedrycksprof höllo 103 sackarin.
I vin, punsch, konfekt och choklad förekom det ej, men däremot i saft
och bakverk. Användningen af sackarin i stället för socker bör anses
som förfalskning, då den, som köper en sackarinhaltig vara, tror sig köpa
en sockrad. Det är förvånande, att staten ej länge sedan hämmat
användningen af sackarin, då redan 1898 den verkställda utredningen
öfverlämnades till regeringen. Nu har sackarinfrågan åter kommit på
dagordningen, och det vore önskligt, att vi här som i de flesta andra länder
finge en lag, som stadgar, att sackarin endast får importeras af
apotekare för att efter läkares recept användas titt medicinskt bruk, samt
att straff ådÖmes livar och en, som använder sackarin titt yrkesmässig
beredning af etter säljer sackarinhaltig a närings- och njutningsmedel.
Ingeniör K. E. Peterson ansåg, att sockerbrukens och därmed
statens fiskaliska intressen framkallat utlandets stränga lagstiftning mot
sackaiinet, som dock i de små doser, hvari det vanligen förtäres, helt
visst kan anses som en ofarlig krydda; viktigare sak vore att i Sverige
få till stånd en lifsmedelslag; otvifvelaktigt vore dock sackarinfrågan af
en viss betydelse, men det vore omöjligt att utan ett ingående studium
af alla inverkande faktorer uttala ett bestämdt omdöme om
kommerskollegii förslag.
Ingeniör Du Rietz framhöll, att, om äfven tvifvel kunde råda,
huru-vida sackarin borde helt förbjndas, det likväl var af betydelse, att
konsumenten af med sackarin tillsatta närings- eller njutningsmedel kunde
blifva i tillfälle att erhålla kännedom orn, huruvida sackarin eller socker
blifvit användt som sötämne. Detta torde bäst åstadkommas genom att
tillverkare af närings- och njutningsmedel, innehållande sackarin, ålades
att hafva detta tydligt angifvet å varan.
Professor Eosenberg instämde med hr Peterson däri, att
sackarinfrågan borde ses äfven från andra synpunkter än sockerbrukens. En
viktig synpunkt vore den arbetande klassens behof af ett godt svagdricka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
