Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
§ 2. Amanuens A. Tiberg refererade Wöhler och Rodewald’&
afhandling: Bekannte und neue Subhaloide, publicerad i Z. f. anorg. Ch. 1909.
Med anledning af föredraget yttrade sig ordföranden, dr. Bamberg,
och docent S. Holmberg.
§ 3. Docent S. Holmberg redogjorde för sina undersökningar öfver
kakodylsyrans elektrolytiska dissociation. Föredraganden redogjorde först
för undersökningar af Zawiåzki, Hantzsch, Johnston, m. fl. öfver
kakodylsyrans dissociationskonstanter. Af dessa framgick med säkerhet endast,
att kakodylsyran som syra betraktad är mycket svag, ks : 4,2 . 10~7
(Zawidzky) eller 6,4 . l O"7 (Johnston); däremot var frågan, orn den
också kunde uppträda som bas, ej fullt afgjord. Föredr. hade sökt
bestämma detta genom att medelst diazoättikestermetoden mäta
vätejonkoncentrationerna i lösningar af pikrinsyra och salpetersyra, försatta med
växlande mängder kakodylsyra. Dessa försök gåfvo vid handen, att
kakodylsyran verkligen också kan verka som bas med affinitetskonstanten
kb : 6.10~13, Föredraganden hade äfven gjort några bestämningar af
vätejonkoncentrationen i rena kakodylsyrelösningar, i hvilka med
användande af ofvanstående värde på kb enligt Bredig-Walkers teori för
am-fotera elektrolyter syrekonstanten beräknats till ks:7,5.10~7.
§ 4. Beslöt föreningen att innevarande termin anordna de
naturvetenskapliga fackföreningarnas hvart annat år återkommande
gemensamma fest samt att åt sekreteraren uppdraga sammankallandet af de
öfriga föreningarnas sekreterare till en kommité, som med sig ägde
adjungera lämpliga personer.
Mötet den 6 mars
§ 1. Doktor L, Ramberg redogjorde för sina undersökningar öfver
kuprosulfiter. Efter en historisk öfversikt öfver de talrika stridiga
uppgifterna om dessa salter meddelade föredraganden, att han lyckats
erhålla såväl det af Etard först beskrifna färglösa (eller rättare svagt
ljusgula) sulfitet som äfven Rogojshis röda salt. Det förra framställes
lättast genom att vid 100° inleda en ström af möjligast luftfri
svafvel-syrlighet i en mättad lösning af kopparacetat i 65% ättiksyra. Den
af Etard angifna formeln, Cu2S03, H20, är ej fullt riktig, i det att
saltets sammansättning motsvarar formeln Cu2S03, ~H2O. — RogojsJci’®
£
röda salt kan erhållas fullt rent endast genom att behandla Etards
salt med svafvelsyrlighetsvatten utan lufttillträde. Dess sammansättning
svarar mot den af RogojsM angifna formeln Cu2SO3, H2O. De båda
kuprosulfiterna äro således ej isomera, såsom Etard angifvit, Ur
dubbelsaltet (H4N)2S03, Cu2S03, för hvilket föredraganden angaf en enkel
framställningsmetod, kan man — i motsats till RogojsM’s och Etard’s
uppgifter — ej framställa det röda kuprosulfitet absolut rent. — Såsom
den första gripbara produkten af svafvelsyrlighets inverkan på
kopparacetat i 65% ättiksyra hade föredraganden lyckats isolera det af Péchard
först beskrifna kuproacetatet, CuOCOCH3. — Den redan af Etard
iakttagna djupblåa färg, som en lösning af kopparacetat i ättiksyra antager
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
