- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Tjugutredje årgången. 1911 /
28

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

28

Mötet den 19 september.

§ 1. Företogs val af styrelse, hvarvid till ordförande omvaldes
laborator L. Ramberg och till vice ordförande docent B. Holmberg. Till
sekreterare efter fil. lic. H. Körner, som undanbedt sig återval, utsågs
amanuens _£. Möller. Till bibliotekarie och kassör nyvaldes amanuens A.
Tiberg. Samtliga val företogos med acklamation.

§ 2. Till revisorer valdes amanuensen oL. Smith och fil. kand. F.
Gyllenberg samt till sexmästare amanuens A. Tiberg.

Mötet den 15 oktober.

§ 2. Höll docent I>. Holmberg föredrag öfver sina undersökningar
öfver stereoisomera dihalogenbernstenssyror. Föredr. redogjorde
inledningsvis för några af Michael, Lössen m. fl vid ety len-isomerer funna
reaktioner, hvilka icke alls tyckas kunna bringas i öfverensstämmelse med
Wisliceni interpretation af van’t Hoff-Le Bels stereokemiska teori. Som
emellertid föredr. såväl i de experimentella som i de teoretiska
undersökningarna på detta område menat sig finna flera svaga punkter, hade
han ansett det vara af vikt att uppta »cis- träns-» teorien till förnyad
pröfning, hvarvid särskilt dibrombernstenssyrorna och deras
omvandlingsprodukter skulle närmare undersökas. En under arbetets gång publicerad
afhandling af Michael öfver diklorbernstenssyrornas elektr,
ledningsförmåga föranledde emellertid föredraganden att något närmare
sysselsätta sig äfven med dessa syror. Den egentliga frågan, som skulle
afgöras, var, hvilken af de isomera dibrombernstenssyrorna motsvarar
druf-syra, hvilken mesovinsyra. På grund af materialets dyrbarhet hade
emellertid föredr. först genom ett mera ingående studium af syrorna i vanligt
kemiskt afseende sökt lära känna de bästa metoderna att öfverhufvud
handtera dem utan att för stor förlust på grund af omvandlingar eller
sönderdelningar behöfde befaras; dels ville föredr. därigenom söka efter
hållpunkter för bedömandet af, med hvilken förrn försök till uppdelning
i aktiva komponenter hade mest utsikt att lyckas. Smältpunkter och
löslighetsförhållanden tycktes tala för att t. ex. isodibrombernstenssyra
motsvarar mesovinsyra, och nu ville föredr. framför allt genom
bestämning af affiniteiskonstanterna vinna flera skäl härför. Såväl primära
dissociationskonstanter k som sekundära s hade bestämts för alla fyra
syrorna samt därjämte antingen kontrollerats eller nybestämts för
dioxi-bernstenssyrorna. Som metoder hade därvid användts bestämning af de fria
syrornas eller deras sura salters elektr, ledningsförmåga eller ock bestämning
af väteionkoncentrationen i lösningar likaledes af fria syror såväl som af
sura salter med diazoättikesterkatalys. De olika metoderna hade gett
ganska väl öfverensstämmande resultat. Som sannolikaste värden anfördes:

k s.lOG

Drufsyra .......................................... 0.00102 50

Mesovinsyra....................................... 0.00063 15

Dibrombernstenssyra ........................ 0.037 1,400

Iso- » » » ........................ 0.037 450

Diklorbernstenssyra........................... 0.030 800

Iso- » » » ........................... 0.035 1,000

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:33:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1911/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free