Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
förenade sig sålunda med det negativa syret i ozoniden mangansuperoxid.
Såsom bekant räknade Schönbein till ozonider superoxider af silfver, bly,
mangan m. fl., vidare öfvermangansyra, kromsyra, vanadinsyra m. fl,,
under det att superoxider af alkali- och alkaliska jordarters metaller
äfvensom vissa organiska ämnen såsom terpentinolja voro antozonider.
Den hufvudsakliga skillnaden dem emellan var, att antozonider men ej
ozonider gifva med vanliga mineralsyror vätesuperoxid, ozoniderna åter,
men ej antozoniderna, gifva med saltsyra klor. Det tog bortåt 50 år
att studera hithörande frågor. Visserligen kunde skillnaden mellan ozon
och antozon i längden ej fasthållas, ej heller visade sig ozon spela den
roll vid autoxidationer som Schönbein antog, men de uppfattningar, som
under tiden framkommit på grund af nya fakta och med tillhjälp af
nya principiella åskådningar hafva dock ej alldeles kunnat bortskymma
konturerna af Schönbeins uppfattning.
Det af Faraday för den dynamiska elektriciteten införda
jonbegreppet tillämpades på autoxidationsförloppen af Clausius, Hoppe-Seyler,
Helmholtz, van’t Hoff m. fl. Den senares uppfattning i slutet af 1890-talet af
a utoxidationens natur var, att vid deri i sammanhang med oxidationen
uppkommande aktivering af syret, detta sednare kommer till sin verkan i
joniserad t, atomistiskt tillstånd. Syremolekulen är enligt honom redan
vid vanlig temperatur om än i minimal grad dissocierad i -f och —
joner. Vid autoxidationen är det alltid det ena slaget af joner, som
först kommer till verkan, under det den sekundära oxidationen härrör
af det andra slaget joner enligt schemat:
__» 4. __
O, <- 0 + 0
+
A -f- O -» AO
B + O • –» BO
Detta var dock tydligen endast ett enkelt analogislut, som här liksom så
ofta i naturen skulle visa sig bedrägligt.
I motsats till van’t Hoff och före honom uttalade Moritz Traube,
att vid autoxidationer alltid syret kommer till verkan såsom molekyl,
och att vatten alltid är nödvändigt för en oxidation vid vanlig
temperatur: t. ex.
OHH O OH HO
Zn + + || = Zn +
OHH O OH HO
Vätesuperoxid blir sålunda enligt Traube den kraft, som alltid
åstadkommer de aktiva verkningarna vid autoxidationen. Traube har
viseer-ligen sedermera funnit denna uppfattning ha sina undantag, men han
har dock ej i sammanhang därmed gifvit åt autoxidationen en generell
förklaring. Detta har däremot Engler år 1896 gjort. Han antager
liksom Traube, att vid autoxidation alltid hela molekyler syre träda i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
