Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
tade fram denna industri i vårt land, men därför skola vi icke låta
beskatta oss för högt af deras efterträdare. De skola lefva godt, nien
konsumenterna vilja också lefva. Socker är dyrt hos oss, c:a 20 öre pr
kg. dyrare än i Danmark, motsvarande en ökad utgift för oss mot om
vi hade danska förhållanden af c:a 25 mill. kronor om året. Och ändå
är sockerindustrien i Danmark mycket gifvande och har skapat millionärer.
Den svenska betjorden ger numera kvalitativt och kvantitativt lika goda
skördar som den danska, arbetslönerna äro icke dyrare här än där, ej
jordvärdet, ej penningeräntan och icke gödningsämnena, men betorna
betalades här under kampanjen 1909—1910 med kr. 2,49 pr 100 kg.
och i Danmark med kronor 2,14. Under åren 1894—1903 varierade
betpriset i Sverige i medeltal mellan kronor 1,50—1,97 pr 100 kg. och
har således stigit med minst 50 öre pr kg. eller 28,5 %. Undertiden
för de tyska sockerexportpremierna kunde råsocker importeras med fördel
till följd af dessa och af den stora skillnaden i tull mot å raffinad, 9,5
öre pr kg.; och fabrikanterna begagnade sig emellanåt däraf, såsom
statistiken visar, med påföljd att betodlarne fingo taga det pris fabrikerna
bestämde. Efter exportpremiernas borttagande genom brysselkonventionen
samt en genomförd sammanslutning hafva betodlarne kommit i ett
gynnsamt läge och taga nu skadan igen genom högt betpris, som sockerfabrikerna
dock lätt kunna bära. Men huru som helst, konsumenterna få betala
sitt socker dyrt. Detta höga betpris är en af orsakerna till dyra sockret,
en annan är den höga beskattningen och en tredje den höga tullen.
Det skulle vara intressant att lämna en utförlig historik af det
svenska betsockret ur synpunkten af fabrikanternas förhållande till
allmänheten och sinsemellan, men det skulle blifva för vidlyftigt här. Ett
och annat må dock påpekas. Till en början voro de gamla
raffinadö-rerna betsockrets fiender, förmenande att det skulle blifva skadligt för
deras intressen; och deras motarbete var nära att lyckas. Sedan
tillverkningen efter många svårigheter blifvit stor och god, slogo dessa
raf-finadörer, då som nu en betydande kapitalmakt, den under sig och hafva
sedan exploaterat den i förhållande till allmänheten och till ett par
svagare råsockerfabriker, som när det passade fingo användas som
åskådningsmaterial för att visa huru litet lönande sockerfabrikationen i själfva
verket vore, allt med hjälp af en lättrogen lagstiftning. Detta är ett
exempel bland många huru en industri under till en början stora
svårigheter får arbeta sig fram mot vissa intressen, som sedan bemäktiga
sig den. Det höga skyddet för betsockret var berättigadt, innan
tillverkningen hunnit att växa sig stark och stor, men det bibehölls för
länge. Under sista åren af den oförändrade beskattningen åtnjöto
sålunda råsockerfabrikerna i medeltal hvardera ett tullskydd utöfver skatten af
c:a 800,000 kronor pr år. Sedan höjdes skatten något, så att det årliga
understödet pr fabrik minskades till c:a 700,000 kronor med påföljd att
fabrikerna klagade öfver att de ruinerades och att öfverproduktion rådde,
trots så godt som årlig import af råsocker. Under årens lopp hade
emellertid flera sockerbolag utan motsvarande inbetalning fördubblat
sina aktiekapital, några flerdubblat och ett sexdubblat det. En
sammanslutning mellan några af de äldre och större fabrikerna köpte till högt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
