Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
Fosfat-jonens biokemiska kretslopp i åkerjorden.
Af J. Stoklasa.
Ref. af Å. G. E.
StoJclasa redogör i denna afhandling för ett synnerligen viktigt
kapitel inom jordbrukets kemi, och det visar sig, att bakterierna här
som på så många andra håll spela den viktigaste rollen och såsom
jordbruksarbetare öfverträffa alla, vi hittills lärt känna.
Åkerjorden är en blandning af större och mindre fasta delar, vatten
och luft, som, försatt med behöfliga växtnäringsämnen, kan tjäna till
bärare af en vegetation. Den är en blandning af kolloider, med selektiv
absorptionsaffinitet, och absorptionsprocesserna äro af fysikalisk, kemisk
och biologisk natur samt beroende af klimatiska och geologiska faktorer
äfvensom på jordens fysikaliska, kemiska och biologiska beskaffenhet,
hvarjämte inflytanden från den högre vegetationen och det högre
djurlifvet äfven göra sig gällande. Vid alla kemiska och biologiska processer
i åkerjorden äger en kamp rum om det tillgängliga vattnet.
Fosfor förekommer i jorden i form af mono-, di-, tri- och tetrafosfater
af kalium, natrium, kalcium, magnesium, aluminium, järn och mangan
eller ock löst i vatten såsom fosfatjon. Man kan antaga, att, ehuru
åker-, ängs-, skogs- och trädgårdsjord hålla mera alurniniumoxid likasom
ferro- och ferrioxid än kalcium- och magnesiumoxid, den största delen
af fosforsyran i jorden i alla fall är bunden vid kalcium och magnesium
företrädesvis i form af di-, tri- och tetrafosfat. Man skulle tro, att
aluminiumsalterna i jorden framkalla samma reaktioner som järnsalterna, rnen
detta är oriktigt. Monoaluminiumfosfat förhåller sig nämligen som mono
-kalcium- och monomagnesiumfosfat. Mono-, di- och trifosfater af
kalcium och natrium bildas mest, när organiska substanser från växt- och
djurriket mineraliseras, och därvid uppstå också ammoniumfosfater. De
i vattnet i jorden lösta fosfatjonerna utfällas såsom olösliga fosfater genom
hydrater, karbonater och silikater af kalcium, magnesium, aluminium
och järn, genom ferro- och ferrisulfater samt genom trifosfater af de 4
nämnda metallerna. Monokalciumfosfatlösningens kretslopp beror af dess
koncentration. Utspädda lösningar cirkulera i kalkrik jord mycket
lättare än koncentrerade; äfven ortofosforsyrans .absorptionsförmåga beror
på lösningarnes koncentration. Om tillräcklig mängd kolsyrad kalk
.finnes i jorden, har inom 50 å 60 dygn största delen af den med
super-fosfatgödsel utströdda vattenlösliga fosforsyran öfvergått till olöslig form.
Det är ingalunda likgiltigt, om den vattenlösliga fosforsyran tillföres
jorden såsom monokalciumfosfat eller såsom fri ortofosforsyra.
Ferro-och ferrisulfater i beröring med jordens vattenlösliga fosforsyra afskilja
olösliga ferro- och ferrifosfater, men ferro- och ferrihydrater kunna vid
närvaro af kolsyra t. o. m. taga fosforsyra från trikalciumfosfatet, Den
vattenlösliga fosforsyrans öfvergång till olösliga föreningar försiggår redan
i de öfversta jordlagren. Man kan antaga att i fruktbar jord fosforsyran
till största delen förekommer i organiska föreningar och blott till ringa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
