Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
Efter denna öfversikt skall jag närmare redogöra för de olika
ämnenas förekomst och egenskaper, i den mån som desamma ha praktiskt
värde. Däremot måste jag uppskjuta den rent vetenskapliga utredningen
angående den analyseringsmetod, hvarigenom jag bestämt, huru mycket
alkali som bindes af de respektive ämnena, äfvensom angående dessa
ämnens kemiska sammansättning och sammanhang med vedens
substanser, då mina arbeten härom ännu icke äro afslutade.
Beträffande terpentinets och träspritens förekomst och tillvaratagande
i kondensatet från kokarnas afgasning måste den frågan anses vara
tillräckligt känd, och kan densamma därför förbigås.
Ammoniak och amminer bildas vid kokningen och kunna enligt
kända metoder tillvaratagas ur afgasningskondensatet. Hufvudmängden
af vedens kväfve stannar emellertid kvar i svartluten, hvarför dess
torrsubstans vid torrdestillation, särskildt vid närvaro af starka baser, ger
ammoniak och amminer.
Hartser, hartsoljor och feta oljor bildas i form af såpa vid kokning
af furuved, och denna såpa utsaltas särskildt vid lutens koncentration, så
att densamma lätt kan afskummas med tjänliga apparater. Frigöras
syrorna ur såpan medelst en syra och underkastas desamma destillation
med vattenånga öfverhettad till 200° å 250° C., öfverdestillera syrorna
osönderdelade samt gifva en olja, som rätt snart af skilj er en tredjedel af
sin vikt i form af kristaller, hvilka, renade genom omkristallisation t. ex.
ur träsprit, bestå af abietinsyra med smältpunkt 165° C. De flytande
oljorna äfvensom retortåterstoden hafva ännu ej närmare af mig undersökts.
Kolsyremängden, som bildas vid kokningen, har icke af mig bestämts,
men densamma är mycket obetydlig.
Med humusämnen förstås sådana organiska ämnen i svartluten, hvilka
hafva så svagt sur karaktär, att desamma ur sina natriumföreningar
frigöras af kolsyra, samt hvilka icke verka omslag på fenolftalein vid
titrering på det alkali, som vid dem är bundet. Ur sina natrium föreningar
kunna de dock fällai såsom bariumföreningar vid tillsats af Bä C12. De
kunna i finkornig lätt uttvättbar form utfällas ur svartluten medelst
kolsyra, om fällningen utföres vid omkring 75° C. samt vid tillräckligt
hög koncentration af i luten lösliga .natriumsalter, särskildt koksalt.
Innehöll luten vid vedens kokning svafvelnatrium, äfven i små mängder,
kunna de ur den därvid erhållna svartluten erhållna humusämnena icke
vattentvättas på den grund, att de då upplösas. Vid den ifrågavarande
utfällningen af humusämnena i finkornig form, utfällas de såsom sådana
och icke såsom natriumsal ter. Detta har af mig bestämts så, att en viss
mängd svartlut fällts med kolsyra på ofvan angifvet sätt, hvarpå
moderluten utan tvättning afsugits. Därpå har genom analys bestämts, att
den mängd alkali, som finnes i fällningen, i det närmaste Öfverensstämmer
med den mängd alkali, som motsvarar alkalimängden uti i fällningen
kvar-blifven moderlut. Vid humusämnenas utfällning i kornig form erhållas
de efter nutschfiltrering med en vattenhalt af 65 å 70 % vatten.
Utföres deras tvättning så, att de på torr substans innehålla 2 å 3 % soda,
upplösas humusämnena till en kolloidallosning, om desamma uppvärmas
t, ex. till 180° C. I denna form synas humusämnena vara synnerligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
