Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
att föreslå, det samfundet måtte i en blifvande organisationskommitté,
därest en sådan komme till stånd, låta representera sig genom
ordföranden, vice ordföranden och sekreteraren, hvilket också blef Samfundets
beslut.
5) Från utrikesdepartementet hade till Samfundet öfverlämnats en
från konsulatet i Berlin insänd årsberättelse från »Verein zur Wahrung
der Interessen der chemischen Industrie Deutschlands». Tiden medgaf
dock ej vid detta sammanträde någon redogörelse för det intressanta
innehållet.
6) Professor Arrhenius bragte på tal Samfundets anslutning till en
»Association internationale des societés chimiques», och uppdrogs åt
styrelsen att ägna denna fråga en förberedande behandling.
7) Herr Arrhenius redogjorde därefter för sina undersökningar rörande
de bekanta Stassfurterlagren. Bland en del geologer i Tyskland hade
nämligen uppstått tvifvelsmål, huruvida vant1 Hoff’s teori för dessa
saltlagers bildning motsvarade verkligheten; emellertid ansåg sig
föredraganden hafva ådagalagt, att den omstridda teorien väl vore förenlig med
den geologiska erfarenheten. Dessutom hade föredraganden gifvit en
fysisk förklaring angående åtskilliga förut oförklarade struktur- och
lagringsförhållanden hos saltlagren. (Den utförliga redogörelsen finnes
införd i »Meddelanden från Vetenskapsakademiens Nobelinstitut.
8) Professor Euler höll föredrag om katalytiska gödningsämnen,
infördt i detta häfte. Sekreteraren erinrade om att kandidat H. Witt
redan 1903 i ett föredrag om »humusfrågor» (se denna tidskrift XV, 31
1903) berört mangans verkan på växtligheten.
Herr Arrhenius framhöll det kända förhållandet, att äfven en
obetydlig järnhalt i jorden vore skadlig för växterna.
Professor Vesterberg trodde, att, ifråga om aluminium sulfatets
gynnsamma verkan, hvilken dock syntes vara mycket ringa, den snarare borde
tillskrifvas svafvelsyran än aluminium. Med afseende på mangan hade
man funnit den utan verkan i trakter, där mangan i större mängd
förekom i jorden.
Föredraganden besvarade de under diskussionen framställda frågorna.
9) Apotekare Schillberg omnämnde, att ett dricksvatten från Dalarne
af i öfrigt oklanderlig beskaffenhet vid kokning afsatte en hvit, flockig
’ fällning, bestående af zinkoxid. Emedan vattnet i själfva källan ej höll
ett spår zink men på sin väg till förbrukningsorten passerade en ledning
af inuti förzinkadt järnrör, måste zinken hafva utlösts från ledningen.
Zinkhalten i ledningsvattnet var ungefär lika stor som det ursprungliga
källvattnets hela halt af fasta ämnen, och dess utlösning kan endast
förklaras af källvattnets kolsyrehalt och dess ytterst ringa kalkhalt.
Hr Vesterberg meddelade, att ett vatten från trakten af Salsta i
Uppland vid af prof, C. Th. Mörner i Uppsala utförd analys också
befunnits innehålla zink.*
* Se Carl Th. Mörner, Nyare rön öfver zinkens ställning inom hygienen; (Upps.
Läkarefören. Förhandl. Bd III, h. 3, 1897—98). Det af Mörner undersökta vattnet
(»frän en gård i Tensta socken») hade en egendomligt »kärf» smak och innehöll
icke mindre än 8 mg Zn (i form af ZnC03) pr liter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
