Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
område. Också är det med Nobels kemiska pris K.
Vetenskapsakademien innevarande år utmärkt den enda nu kvarlefvande af det frejdade
forskarparet »såsom ett erkännande för den förtjänst hon inlagt om
kemiens utveckling genom upptäckten af grundämnena radium och
polo-nium, genom karaktäriserandet af radium och dess isolerande i metalliskt
tillstånd samt genom sina undersökningar angående detta märkliga
grundämnes föreningar».
Dessa diplomets ord lämna en antydan, hvarför just nuvarande
tidpunkt ansetts särskildt lämplig för utdelande af denna utmärkelse. Det
är ännu i friskt minne, hurusom det under loppet af sistlidna år (1910)
lyckades fru Curie att i förening med Débierne för första gången
framställa metalliskt radium. Härigenom vederlades tidigare hypoteser,
att man i det nya ämnet hade att göra med en sammansatt radikal;
radiums elementära natur blef på ett afgörande sätt ledd i bevis, och
slutstenen blef så att säga infogad i den stora upptäckten. Därtill kan
ytterligare läggas, att fru Curie helt nyligen i sitt monumentala arbete
»Traité de radioactivité* (vol. I och II, Paris 1910) gifvit en utförlig
och sammanfattande framställning af såväl egna som andras insatser i
radiumforskningen och därigenom af rundat och fullständigat sina tidigare,
ofta helt kortfattade meddelanden.
Den första impulsen till fru Curies arbeten på ifrågavarande
område gafs i och med Becquerels upptäckt af uranstrålningen 1896.
Redan följande år, 1897, påbörjade fru Curie en undersökning, som
hade till ändamål att utröna, huruvida äfven andra kroppar än uran
och dess föreningar utsända strålar af detta slag. Resultatet blef
upptäckten af toriumstrålningen 1898. I offentliggörandet häraf förekoms
emellertid fru Curie af C. C. Schmidt, som henne ovetande varit
sysselsatt med samma problem.
I samband med dessa undersökningar deltog fru Curie med Pierre
Curie i utarbetandet af en metod att kvantitativt bestämma och
numeriskt angifva styrkan af det fenomen, för hvilket hon (1898) föreslagit
den sedermera allmänt accepterade benämningen radioaktivitet. Metoden
består i uppmätning af den ledningsförmåga, luften antager under inverkan
af radioaktiva substanser.
Med tillhjälp af denna metod lyckades det fru Curie att genom ett
ingående studium af olika uran- och toriumföreningar på ett afgörande
sätt bekräfta den redan af Becquerel uttalade uppfattningen af
radioaktiviteten som en vid atomen bunden egenskap, »une propriété atomique»,
hvilken hvarken influeras af fysikaliska tillståndsförändringar eller kemiska
omsättningar och hvars styrka såväl i föreningar som i blandningar står
i direkt förhållande till deras procentiska halt af nämnda metaller.
Till sina följder ännu mera betydelsefull blef emellertid den
omfattande undersökning, som af fru Curie planlades och äfven personligen
utfördes i syfte att pröfva ett stort antal substanser på deras
radioaktivitet och eventuellt uppmäta densammas styrka. Denna undersökning, som
utsträcktes icke blott till laboratorieprodukter af flertalet kända
grundämnen utan äfven till ett stort antal bergarter och mineral, gaf
visserligen i regel ett negativt utslag, men ledde i ett fåtal fall till desto be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
