Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
kallas oxidaser. Oxidaser äro ganska spridda inom växt- och
djurkroppen och synas förekomma i olika former med olika uppgifter.
Så känner man substanser, hvilka underlätta oxidationen af
fenoler i allmänhet, sådana hvilka speciellt oxidera tyrosin och
tyrosinderi-vat, sådana hvilka oxidera aldehyder och flera andra.
Bertrand, som först har ledt uppmärksamheten på betydelsen af
dessa oxidaser, har kallat de substanser, hvilka påskynda oxidationen af
fenoler för lakkaser, emedan en särskildt kraftig representant för denna
typ förekommer i mjölksaften af lackträdet.
Tillsätter man små mängder af en lakkas till en substans, såsom
hydrokinon eller pyrogallol, hvars förmåga att upptaga syre är bekant
för hvar och en, som utfört fotografiska försök, så påskyndas bildningen
af motsvarande oxidationsprodukter, kinon resp. purpurogallin.
Glödgar man en af dessa lakkaser, så erhåller man en aska med
brun färg, som är relativt rik på mangan. Bertrand hade i tre
lakkas-preparat från lack trade t funnit följande manganhalt och relativa förmåga
att katalysera oxidationen af hydrokinon:
1. 0,159 % Mn 19,1 kbcm. pr tidsenhet bundet syre
2. 0,126 % 15,5
3. 0,098 % 10,(J
Rengör man naturliga lakkaspreparat såsom t. ex. ett, som finnes i
Medicago sativa, så finner man, att många af dessa substanser äga en
ganska enkel kemisk sammansättning. De äro nämligen komplexa
mangansalter af organiska oxisyror, såsom vinsyra, äppelsyra eller
citronsyra.
Jag vill emellertid framhålla, att betydelsen af oxidaserna för växten
ingalunda är klar. Polyfenolernas oxidation torde knappt vara af så
stor betydelse för växten, att däri hufvud verkan utaf manganen kunde
anses ligga. Säkert är, att de vitala oxidationerna af kolhydrat, hvilka
till största delen utgöra andningen, ej kunna åstadkommas af nu kända
oxidaser; dessa äro nämligen gent emot sockerarter totalt overksamma.
Vi veta nu, att förbränningen af kolhydrater börjar med
spjälknin-gar, hvilka äfven inträda i början af jäsningsförloppet, och att jäsning
och andning endast skilja sig mot slutet af reaktionen, så till vida, som
jäsningen utgör en ren spjälkning, under det att vid andningen sockrets
sönderdelningsprodukter undergå en oxidation och öfvergå till kolsyra.
Det är tänkbart, att denna sista oxidation förmedlas af oxidaser.
Hur det än må vara med rollen af oxidaserna, om hvars uppgift i
växten Bertrand nog ej har kommit till en exakt föreställning, så
förefaller det dock säkert, att mangan själft utöfvar ett starkt inflytande på
den lefvande växtens utveckling. I det afseendet har Bertrand och hans
medarbetare anställt intressanta försök, af hvilka jag här vill meddela
några:
De första försöken beträffa utvecklingen af en mögelsvamp,
Asper-gillus niger, under tillsats af små manganmängder. Man kultiverar denna
mikroorganism i en närlösning af bestämd sammansättning och delar
densamma i två delar; den ena får tillsats af små manganmängder, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
