Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tellt pröfvats med godt resultat. Ingendera af dessa två nämnda lagar
ge oss upplysning om energifördelningen i spektrum från en absolut
svart kropp, med andra ord om energien såsom funktion af våglängd och
temperatur. Detta problem är ännu icke tillfredsställande löst, om vi också
äga ganska goda empiriska formler. Bland dessa märkas Wiens formel:
E=cJ-*.e-%r......................(2)
(E — energi, / = våglängd, q och c2 konstanter.)
Denna stämmer ganska bra för den synbara delen af spektrum och för
temperaturer under 4,000°, men lämnar ej så goda resultat för stora
våglängder. Vidare följer ur formeln, att (såsom lord Rayleigh] påpekat
energien blir ändlig för en oändligt hög temperatur, hvilket synes
egendomligt. Bättre tyckes Plancks formel vara:
E = v. - s-^1––...................(3)
e Å -± J-
Denna. formel torde vara det hittills bästa uttrycket för energistrålningen
från en svart kropp. Planck har försökt att ge sin formel en teoretisk
härledning, men härvid icke lyckats utesluta åtskilliga mindre väl
motiverade antaganden.
De flesta hittills i bruk varande optiska pyrometrar grunda sig på
den Wienska formeln. Af denna följer:
log E=e3.Å + c,. ^..................(4)
Vi ha sålunda en lineär relation mellan log E och 7/T, eller de
monokrom atiska kurvorna äro räta linjer. De optiska pyrometrar, som grunda
sig på denna formel äro spektrofotometrar. De måste använda
monokromatiskt ljus. Rödt ljus (vanligen ca. 0,6 //) användes, emedan detta
först blir synbart, och pyrometern således äfven kan användas vid relativt
låga temperaturer. Ljus från den varma kroppen och från en
jämförelselampa (med konstant ljusstyrka) belysa fältet i fotometern. Man afsvagar
ljuset från den varma kroppen ända tills dess ljusstyrka synes lika med
jämförelselampans. Graden af afsvagning afläses på en skala. Man
mäter sålunda energien för en viss våglängd. Som afsvagningsmetoder
användas: 1. en irisbländare (Le Chatelier), 2. absorptionskilar (Féry\
3. Nichols prismor (Wänner). I HoWorn-Kurlbaums fotometer ändras
ljusstyrkan hos jämförelselampan.
Då som sagdt de monokromatiska kurvorna antagas vara räta linjer,
behöfvas endast två fixpunkter för att kalibrera dessa instrument. Dessa
pyrometrar lida af den olägenheten, att man måste ha en konstant
ljuskälla; vanligen användas glödlampor, och det är icke så lätt att få
dessa af bestämd och konstant ljusstyrka. Vidare kunna de icke göras
registrerande.
Temperaturbestämningsmetoder kunna äfven grundas på användning af
formeln (1), men maximi- och minimipunkter äro i allmänhet svåra att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
