Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillverkas också en slags silkespapper, som egentligen användes till
cigarretter men är alldeles odugligt till färgaftryck på grund af sin
ojämnhet.
Hr Klason: Lumpen sorteras, bäst är den hvita bomulls- och
linnelumpen; silkespapperet är ett slags pergamentpapper, som framställes af
mycket hårdt mald sulfitcell usosa.
Docenten J. Köhler: Vid kemistsamfundets förra sammanträde, då
jag hade tillfälle att lämna en öfversikt af mina hartsundersökningar
under senare åren, omnämnde jag, att olika hartssyror visa helt olika
känslighet för luftsyre och värme samt att syror, som i sig själfva ej
äro oxidabla i luften, blifva det vid närvaron af en lätt oxidabel syra.
Lävopimarsyran exempelvis oxideras ej af luften, men, om denna syra
förekommer i lösning tillsammans med sapinsyror, hvilka höra till de
lättast oxidabla hartssyrorna, så oxideras äfven lävopimarsyran.
Kolo-fonium består hufvudsakligen af kolofonsyror samt hartssyror, hvilka äro
de förras oxidationsprodukter, och båda slagen höra till de
luftsyrekäns-liga. Att dessa syror såsom sådana skulle kunna inverka skadligt på
papperet är knappast tänkbart; däremot anser jag, att i deras
syreöfver-förande förmåga ligger en fara för papperets bestånd.
Cellulosan är ingalunda den beständiga kropp, den ansetts för, den
öfvergår som bekant i oxycellulosa, om den endast länge får ligga i
solljuset, likaså genom inverkan af ozon eller vätesuperoxid, och påskyndas
denna omvandling i närvaro af vissa metalloxider och metallsalter, hvilka
då verka katalytiskt. Det är därför i hög grad sannolikt, att de lätt
oxidabla hartssyrorna skola verka såsom oxidatorer på cellulosan i
papperet till bildande af oxycellulosa. Ett viktigt stöd för denna åsikt är
att Fahrion i kolofoniumpulver, som varit utsatt for luften, påvisat
vätesuperoxid. För undersökning af en med tiden skeende förändring hos
papperet till följd af hartslimning och andra faktorer anser jag att det
gifves andra metoder än den af materialprofningsanstalten i
Grosslichter-felde använda.
I stället för att, som där sker, år efter år undersöka papperets
hållfasthet bör man fortare komma till resultat genom att anordna försöken
så, att de faktorer, som kunna tänkas skadligt inverka på papperet, så
mycket som möjligt få tillfälle att göra sig gällande. Ett exempel skall
belysa detta.
För flera år sedan anställde jag ett försök att bleka vissa hartssyror
och tillvägagick därvid på följande sätt: de amorfa, såsom ett fint pulver
förekommande hartssyrorna, utbreddes i ett tunt skikt på en bädd af
några på hvarandra lagda filtrerpapper, hvilken bädd sedan i fönstret
under vår- och sommarmånaderna utsattes för solljuset. Under denna
tid undergingo hartssyrorna en viss färgförändring, men samtidigt hade
det Öfversta papperet, där det varit täckt af pulvret, blifvit så skört, att
jag fann mig föranlåten ät by ta det mot ett nytt. De närmast
underliggande papperen hade på samma ställe starkt gulnat. Då detta tilldrog
sig, hade frågan om normalpapper hos oss ännu ej blifvit aktuell,
hvarför jag tyvärr ej tillvaratog det skörade papperet, som eljest sannolikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
