Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
Kemisk-Mineralogiska Föreningens i Lund sammanträde
den 27 februari 1912.
§2.
Professor J. M. Lovén höll föredrag om »En metod att
bestämma den sek. dissociationskonstanten hos t va basiska syror».
Föredraganden lämnade inledningsvis en öfversikt öfver de hittills använda
metoderna för denna konstants bestämning och visade därpå, huru man
genom att undersöka den jämvikt, som inställer sig, då man i
vattenlösning behandlar ett neutralt salt af den tvåbasiska syran med en
tämligen svårlöslig syra, hvars dissociationskonstant är af samma ordning
som den ifrågavarande sekundära, kunde erhålla ett ekvationssystem, ur
hvilket man genom vissa förenklande antaganden kunde beräkna den
sökta dissoc.-konstanten. Metoden var hittills endast pröfvad för
svafvelsyran. Den sek. dissoc.-konstanten för denna hade föredraganden genom
löslighetsbestämningar på ortonitrobenzoesyra (100 k = 0,62) i
kaliumsulfat-lösning funnit vara omkring 2. Jfr bestämningar af samma konstant
medelst vätgaselektrod af Enldaar (100 ksek ^= 2,0) och medelst kryoskopiska
värden af Goebel (100ksek = ’l,7) (Centr.blatt 1912 sid. 70).
§ 3.
Höll Fil.Kand. F. Gyllenberg föredrag om » Valerolaktondikarbonsyror».
Föredraganden visade, att den först af Rach* genom förtvålning af
vid addition af cyanväte till acetbärnstenssyreester erhållen cyanhydrin
framställda /?-^-dikarboxyvalerolaktonen utgjordes af en blandning af de
bägge racemiska laktonsyror, som teorin fordrade; dock förekom ena
formen i öfvervägande mängd.
Af dessa bägge racemiska laktonsyror är den ena något svårlösligare
än den andra. Pen svårlösligare syran smälter vid 206°, den
lättlösli-gare vid 182°, medan Rach’s blandning smälte under sönderdelning vid
160°—168°. Båda syrorna kristallisera väl, äro omvandelbara i
hvarandra; de kunna skiljas från hvarandra genom fraktionerad kristallisation
eller därigenom, att man bildar surt salt med råe. fenetylamin, som
med 182°-syran ger svårare lösligt salt än med 206°-syran. Syrorna
kunna frigöras ur salterna medelst svafvelsyra och utskakning med eter.
De racemiska syrornas salter kristallisera icke heller dåligt; undantag
bilda de vackra salterna med råe. fenetylamin. Utom dessa voro
framställda af svårlösligare syran det sura kalisaltet (lättlösligt, derb
kristallmassa) samt det sura kalciumsaltet (små, otydliga kristaller); af
lättlös-ligare syran det sura kalciumsaltet (lättlösligt, tunna korta nålar).
För öfverföring af den lättlösUgare syran i den svårlösligare kokas
dess vattenlösning med en syra (ex. klorvätesyra); för öfverföring af den
svårlösligare syran i den lättlösligare kokas den förra med alkalier (bäst
dock baryt). Med barythydrat fås svårlösligt bariumsalt af den trebasiska
metyloxytrikarballylsyran; syran frigöres ur saltet medelst svafvelsyra,
* Liebigs Anm. 234, sid. 38.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
