Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
någon menlig inverkan vid svafvelsyreframställningen, dels på grund af
dess giftighet och dels på grund däraf, att den i rostgaserna befintliga
arseniksyrligheten vid fabriker, som arbetade enligt kontaktförfarandet,
verkade förstörande på kontaktsubstansen. Öfriga flyktiga föroreningar
löste sig ej nämnvärdt i svafvelsyran, utan samlade sig som slam i
svafvel-syrekamrarna. Vid bedömandet af en kissorts lämplighet för
svafvelsyrefabrikationen tog man därför hänsyn endast till dess halt af svafvel och
arsenik.
Emellertid kan selen vålla obehagligheter vid svafvelsyreberedning
enligt den engelska metoden på grund af den rödfärgning som såväl
glover- som kammarsyran genom kolloidalt selen kan erhålla. Ehuruväl
glovertornet kan anses som en effektiv tvättar e, går dock största delen af
det med rostgaserna följande fint fördelade selenet faktiskt igenom tornet1
och hamrtar i kammarsyran. Ingenting syns bättre visa svårigheten att
genom tvättning aflägsna selenet ur rostgaserna.
Vid kisens användning för framställning af sulfitsyra ansågos länge
de ofvannämnda föroreningarna icke spela någon roll alls. Störningar
i kokprocessen vid mer än en sulfitcellulosafabrik vid användande af
Falukis, som är den klassiska selenhaltiga kisen, läto förmoda att nämnda
störningar hade sammanhang med selenet i kisen. Af den ene af oss
utförda undersökningar2 bekräftades detta i en grad, som man svårligen
på förhand kunnat föreställa sig, i det en ringa bråkdel af l mgr. selen
pr liter koksyra kan helt och hållet förstöra densamma, öfverföra
Svafvelsyrligheten i svafvelsyra och svafvel. Man har häri ett af de mest
påfallande exempel på katalytisk verkan. Särskilda undersökningar visade
att koksyran äfven är känslig för tellur om än i mindre grad. Tellur
torde emellertid kunna lämnas alldeles nr räkningen, då såväl metallen
som dess oxider äro flyktiga först vid relativt mycket höga temperaturer.
Då således selenhalten i kisen först ansågs utan all betydelse vid
dess användning för framställning af sulfitsyra, är det klart, att man icke
hade något vidare intresse af att få skarpa bestämningar på seleahalten i
kisen. Några mer omfattande bestämningar häraf utfördes först, sedan
selenets skadliga inverkan på sulfitsyra af Klason konstaterats.
Selenbestämningar utfördes i kiser af Grabe och Petrén (Tekn. Tidn. Kemi &
Bergv, april 1911), enligt den af Norris och Fay angifna metoden,
grundande sig på selensyrlighetens koppling med thiosvaf velsyra. Såsom i en
tidigare uppsats3 omnämnts, hafva vi med användande af vår därstädes
beskrifna, jodometriska metod för bestämning af små mängder Se,
undersökt Se-halten i de vid våra sulfit- och svafvelsyrefabriker vanligen
använda kissorterna, hvarvid vi bestämt dels den mängd, som vid
rostningen går öfver i rostgaserna, och dels den, som blir kvar i bränderna.
En kort rekapitulation af tillvägagångssättet härvid torde här vara på
sin plats.
I ett 60 cm. långt genomskinligt kvartsglasrör af 20 mm. inre
diam., i hvars ena ände anbragts en c:a 5 cm. lång asbestpropp så tät
1 Littmann: Zeitschrift Angew. Ch. 1906 I, s. 1,039.
2 Arkiv f. Kemi Bd 4, n:o 1.
3 Arkiv för Kemi, Mineralogi och Geologi, Bd 4 n:o 18, 1911.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
