Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
Försök UL
Då vi hade skäl att förmoda, att resultatet af försök II delvis kunde
bero på, att kloren ej var fullständigt aflägsnad, gjordes försöket om med
9.9 mgr arseniksyrlighet, endast med den skillnaden, att profvet fick stå
vid 70° värme under l tim. Resultatet af titreringen blef, att af
tillsatta 10.0 cc. Y10 hyposulfitlösning hade 1.45 cc. förstörts af förefintlig
arseniksyra.
Försök IV.
4.9 mgr As203 behandlades analogt med försöken n:r II och III.
Efter upplösning af arseniken i den meromnämnda syreblandningen
kokades lösningen ihållande under 10 min. och fick därpå indunsta till
liten volym. Sedan tillsattes litet konc. HCl och utspäddes till c:a 300
cc. För tillsatta 10.o cc. Vio"n hyposulfitlösning, åtgick vid återtitreringen
9.1 cc. Vio"n jodlösning, således en differens på 0.9 cc. förorsakad af
arseniksyra. Hade det nu relaterade försöket gällt en selenbestämning,
så skulle följaktligen facit ha blifvit: 1.78 mgr selen i det selenfria
profvet.
Hvad slutligen de vid dessa försök använda arsenikmängderna angå,
så torde dessa i genomsnitt vara betydligt mindre än de, som vanligen
erhållas vid selen bestämning i kiser under användande af tennklorur
som reduktionsmedel. Något gynsammare får man väl antaga, att
resultaten utfalla, när arsenikhalten i profvet ar mycket låg och den erhållna
fällningen verkligen håller selen, i det en del af kloren då förbrukas vid
oxidation af densamma till Se02, men af det anförda torde till full
evidens framgå, att, skall denna metod kunna användas till uppgifvet
ändamål, så måste arseniken först fullständigt aflägsnas, innan det kan
bli tal om någon verklig bestämning af selenet.
Grabe och Petrén funno i 8 st. generalprof af Falukis resp. 50, 50,
60, 70, 100, 110, 120, och 130 gr., i medeltal 86 gr., selen pr ton kis
och i 8 st. prof af norsk kis resp. 60, 60, 70, 140, 70, 70, 40 och 40
gr., i medeltal 67.5 gr., selen pr ton kis. En kis från spansk fyndighet
innehöll 70 gr. selen pr ton. Såsom synes variera de af oss funna
selenhalterna mycket mera i våra kisprof än i deras. Vi tro ock att i
verkligheten varierar selenhalten i kiserna mycket mera än som man kunde
ha anledning förmoda af deras analyser. Selenet är nämligen bundet
vid särskilda bly- och vismuthaltiga mineral, som tydligen kunna finnas
på mycket ojämnt sätt fördelade i kisen. Erfarenheten från
sulfitcellulosafabrikerna talar också för en sådan variation. Så kunde t. ex. vid
en af våra sulfitfabriker med den kis som innehöll cirka 90 gram selen
pr ton ej prima lättblekt massa erhållas af den anledning att kalken vid
kokningen gick ut för tidigt innan koket var fullgånget, så att detta
måste afblåsas efter 8—10 t. i stället för normalt 15 t., hvilket just är
karakteristiskt vid närvaro af selen i koksyran. Med den falukis åter,
som endast innehöll cirka 7 gram selen pr ton., inträffade detta aldrig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
