Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
Undersökningar öfver finpappers hållbarhet, med
särskild hänsyn till Svenska statens
normalpapper.
Af J. O. Roos af Hjelmsäter.
En af de viktigaste egenskaper, som måste fordras af s. k. finpapper,
d. v. s. bättre papper för skrift och tryck, är dess hållbarhet.
Med papperets hållbarhet förstås dess egenskap att under lång tids
användning och förvaring under ordinära yttre förhållanden kunna
bibehålla sina hållfasthets- och Öfriga egenskaper.
De yttre omständigheter, som minska papperets hållbarhet, äro
förnämligast inverkan af luft, ljus, fuktighet och mikroorganismer. I hvad
mån dessa yttre inflytanden kunna anses vara ordinära är beroende på
omständigheterna och skriftens ändamål, men i allmänhet, ju mera
papperet kan utsättas för dessa yttre inflytanden utan att förändras till sina
egenskaper, desto bättre är dess hållbarhet.
De i Svenska Normalpappersförordningen af år 19071 fastställda
kvalitetsprofningarna å normälpapper omfatta hufvudsakligen: bestämning
af papperets fibersammansättning, limfasthet, hållfasthet mot avslitning
och hållfasthet mot gnuggning (vikning), allt i papperets leveranstillstånd.
Enär någon direkt användbar profningsmetod för utrönande af
papperets hållbarhet icke är bekant, har sådan ej heller kunnat föreskrifvas,
och uppfattningen om papperets hållbarhet är sålunda beroende på den
mer eller mindre tillförlitliga erfarenhetskunskap, som härom finnas för
papper med de definierade egenskaperna i leveranstillståndet.
Kort efter det normalpappersförordningen kommit i användning,
uppstod i intresserade kretsar, delvis i anslutning till ett af förf. hållet
föredrag2 i Kemistsamfundet, liflig diskussion öfver limningssättets
betydelse för hållbarheten, hvarom nämligen intet är föreskrifvet i
förordningen. I anledning häraf tillsattes 1909 inom Svenska Pappers- och
Cellulosaingeniörsforeningen en kommitté, bestående af herrar Gemmel,
Miintzing och förf., för att besvara frågan om limningens inflytande på
pappers hållfasthet och lifslängd.
Kommittéutlåtandet af den 11 febr. 1910 återfinnes i Svensk
Kemisk Tidskrift 1910, 64.
I det anförda kommittéutlåtandet framhålles, att vid omdöme
rörande hållbarheten afseende också måste fästas vid inflytandet af i
papperet och limmet förefintliga skadliga föroreningar. Förf. har haft
anledning tillskrifva sådana föroreningar mycket större betydelse för
papperets egenskaper3 än hvad som i allmänhet torde göras. Sålunda har
vid Materialprofningsanstalten undersökts djurlimmadt lumppapper af de
bästa materialier, hvilket papper dock visat hög grad af sprödhet och ej
1 K. Förordn, af den 12 juli 1907. (Sv. Förf. saml. N:0 55, 1907).
2 »Orn svenska Normalpapperet och detsammas profning», Svensk Kemisk
Tidskrift, 1909 s. 5.0.
3 Svensk Papperstidning, 1910,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
