Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vanadiums amfidsalter 1873, som intogs i Uppsala universitets årsskrift hvilket
i och för sig är en stor utmärkelse, och på hvilken han s. å. kallades
till docent i analytisk kemi. Han promoverades till fil. doktor 1875,
den sista promotionen, som försiggick efter det gamla ceremonielet, och
hade därvid nöjet att hafva sin fästmö till deltagare i
promotionshögtidligheterna, som då hade mycket hög kurs äfven hos damerna.
Emedan Norblad i 10 år var amanuens på »stallet», där på den
tiden hvarje läkarekandidat måste inhämta de för medikofilen nödiga
insikterna i kemi, blef han nära bekant med en stor del af Sveriges
läkarkår och hade också vänner och bekanta rundt om i landet.
På laboratoriet arbetade han nästan uteslutande med vanadinsalter
och satte en ära uti att framställa dessa i så rena och väl utbildade
former som möjligt. Många vanadinföreningar utmärka sig genom vackra
färger, i rödt, grönt, blått och gult, och hans preparater till
gradualafhandlingen bildade också en skådesamling, som alla besökande med nöje
betraktade. I öfrigt intresserade han sig i synnerhet för glasblåsning,
hvari han förvärfvade stor färdighet. Härmed sammanhängde också hans
sinne för apparatkonstruktioner, och alla, som arbetade på Uppsala
kemiska laboratorier på 1870- och 80-talen, komma väl ihåg hans
apparater för utveckling af vätesvafla och kolsyra, hvilka under min studietid
voro standardapparater och kanske ännu användas. Särskildt var
vätesvafleapparaten utmärkt. Enligt hans anvisningar tillverkades dessa
apparater af någon firma i Tyskland och upptogos i dess priskuranter
såsom Norblads apparater. I öfversikt af Vetenskapsakademiens
förhandlingar 1873 publicerade han en afhandling med titel: Beskrifning af
några apparater för åstadkommande af långvariga och konstanta
gasströmmar samt af en häfvert med konstant afloppshastighet. Af hans
förmåga som glasblåsare och konstruktör begagnade sig äfven andra
samtida forskare i Uppsala såsom Nilson och professor Otto Pettersson,
hvilka båda, i synnerhet den senare, småningom själfva förvärfvade stor
färdighet däri. Glasblåsning hörde vid denna tid nästan till undervisningen,
och hvar och en, som skulle utföra en undersökning, fick själf skaffa sig
apparaturen därtill, något som kanske var rätt nyttigt och öfvade både
handlaget och uppfinningsförmågan. Jag behöfver knappt anmärka att
Norblad var mycket omtyckt af eleverna. Till sin lärare Lars Svanberg,
som varit Berzelii lärjunge och 1852 förordnades till professor i allmän
och åkerbrukskemi och, såsom född 1805, var tämligen gammal vid
denna tid, stodo både Nilson och Norblad i nära vänskapsförhållande och
bibehöllo också alltid en stor aktning för denne sin lärare. Svanberg kom
om icke dagligen så dock många förmiddagar ner på laboratoriet för att,
som det hette i den tidens kataloger, förklara de experimenter, som
anställdes på laboratoriet. När detta var gjordt, hvarunder Svanbergs
förklaringar ofta voro af mycket gemytlig natur, stannade han en längre
stund hos amanuenserna och underhöll sig med dem med roliga historier
både om kemi och annat. Han studerade också något, som kallades Od
eller der sensitive Mensch, af Reichenbach och talade om dennes
experiment för att bevisa tillvaron af denna förnimmelseform, som väl också
skulle kunna kallas animal magnetism.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
