Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
draganden studerat. Ugnen i Worcester ger 25 ton i en tappning och
ugnen i South Chicago ger 15 ton. Som 10 å 12 tappningar kunna
medhinnas pr dygn är således produktionen betydande. Ändamålet är
att åstadkomma ett godt och tillräckligt billigt rälsstål, hvarom man
hyste de bästa förhoppningar. Om aluminium-industrien kunde
föredraganden meddela att Aluminum Company of America i sina 3 fabriker
vid Niagara Falls förbrukar 75,000 hkr., hvarjämte bolaget har ett verk
vid Masséna, N. Y. Hall’s elektrolysörer, beskrifna i litteraturen,
användas. I karbidfabriker m. fl. hade föredraganden fäst sig vid
användandet af automatiska regulatorer för elektrodernas läge, utförda af
Ateliers Cuénod, Geneve, hvilka funktionerade till stor belåtenhet.
Af största intresse var enligt föredragandens mening den spridning,
som den elektrolytiska klor- och alkaliindustrien vunnit i Amerika.
Föredraganden hade besökt Hooker Electrochemical Co., Niagara Falls,
N. Y. (Townsends cell), Niagara Alkali Co., Niagara Falls, N. Y. (Siemens
& Halske’s cell), D. M. Bare & Co., Roaring Spring, Pä. (Mac Donalds
cell), Oxford Paper Co., Rumford Falls, Me. (Whitings kvicksilfvercell),
West Virginia Pulp & Paper Cos fabrik i Mechanicville, N. Y.
(Hargreaves & Birds’s cell); samma bolag har likadana fabriker på 3 andra
ställen. Vidare hade Castner Electrolytic Co. (Castner’s kvicksilfvercell}
stora anläggningar i Niagara Falls, N. Y., hvaremot Äcker’s process
(elektrolys af smält koksalt) var nedlagd, som det uppgafs, närmast
beroende på att ugnsmaterialet ej var hållbart. Dessutom hade talaren
kännedom om andra anläggningar: Burgess Sulphite Fibre Co., Burleau
Falls, N. H. (Le Sueur’s cell), New York and Pennsylvania Pulp &
Paper Co., York Haven, Pä. (Mac Donalds cell), Penobscot Chemical Fibre
Co., Great Works, Me. (Ephraims cell) och S. D. Warren Paper Co.,
Portland, Me. (Carmichaels cell). Det är således en stor mängd metoder, som
användas; genomgående sträfvade man efter att, utan för mycket afseende
på anläggningskostnaden, göra elektrolysörerna så solida och pålitliga
som möjligt för att undvika reparationer och isärtagningar.
De flesta af dessa anläggningar — nämligen alla, utom de 2
förstnämnda samt Castner Electrolytic Co. — voro direkt anslutna till
cellulosafabriker. Härvid framställdes natronlut, som icke behöfver indunstas,
samt klorkalklösning. Natronluten användes, som i det ursprungliga
sodacellulosa förfarandet, till träets kokning och klorkalklösningen till
blekning. Dessa fabriker använde således icke natriumsulfat och voro
därmed befriade från den beryktade lukten — kraftmassa kunde däremot
icke på så sätt framställas. Härvid uppstår emellertid öfverskott af
klorkalklösning och därför fanns ofta på samma ställe en sulfitfabrik, hvars
cellulosa blektes med öfverskottet af blekvätska. De träslag, som mest
användes, voro poppel för sodaförfarandet och gran för sulfit. Den förra
konsumerade en mängd blekmedel, motsvarande 10 % af dess vikt 35 % ig
klorkalk; för sulfiten 15 %. West Virginia Pulp & Paper Co., som har
nio fabriker med en sammanlagd daglig produktion af 900 tons, har
den elektrolytiska metoden införd vid 4 fabriker, hvarifrån äfven en
femte förses med alkali och blekmedel. Föredraganden hade länge hyst
och uttalat den uppfattningen, att dessa metoder borde blifva af stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
