Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
lys af pulvret och korrektion för aluminiumhalten erhölls tal som
noggrant stämde med dem för peroxidkolofonsyra C20H3004 beräknade.
Det är sålunda tydligt, att oxidationen a) Jcolofoniet i papperet
försiggår så hastigt, att man Jean säga, att generellt sedt Icolofonhartset
i allt papper är öfverjördt i nämnda dioxidform.
Med hänsyn till papperets anförda goda kvalité, synes detta faktum
vara af stor vikt, ty det visar påtagligen, att nämnda oxidation af
hartset däri åtminstone icke utöfvar någon så stor skadlig inverkan, att någon
hänsyn därtill bör tagas, och vidare att den inverkan, den kan utöfva,
inträder mycket snart, så att man ej behöfver frukta, att papperet efter
en längre tids förvaring därigenom skall skadas. Det är naturligtvis
en skada af senare slaget, som skulle kunna tänkas ha inflytande på en
K. förordning om papper.
Vidare framgår af sagda experiment, att den eftermörkning som
hartslimmadt papper ofta utvisar ej gärna kan härröra af hartset däri,
åtminstone ej om detta är af god beskaffenhet.
Annorlunda blir förhållandet om man starkt öfverhartsar papperet,
ty då eftermörknar detta tydligt efter någon tids utsättande äfven för
diffust ljus. Detta är också klart, ty dioxikolofonsyran är tydligt
färgad, om än denna färg ej är så stark, att den framträder på lagom
lim-madt papper. Jag har äfven iakttagit, att dylikt öfverhartsadt papper
efter några sommarmånaders utsättande äfven för diffust ljus blir ej blott
mörkare utan äfven något sprödare. Det må emellertid anmärkas, att
i fallet i fråga var hartsets mängd cirka hälften af papperets vikt, sålunda
många gånger mer än som i verkligheten kommer i fråga.
Det är sålunda tydligt, att hartslimningen ej blott af ekonomiska
skäl bör företagas med en limlösning, där hartset är så långt som möjligt i
kolloidalform (hvitt lim), hvarigenom hartsåtgången väsentligen kan
nedsättas, utan detta bidrager ock till en bättre kvalité och en större
hållbarhet.
Af det sagda framgår dock som en möjlighet, att
kolofonsyreperoxi-dan ej blott isomeriseras till en passiv dioxid, hvilket otvifvelaktigt
är den vida öfvervägande hufvudreaktionen, utan äfven i ringa grad
verkar oxiderande på omgifningen. Sålunda är det på visadt, att den
inaktiva peroxidsyrans gula färg ej tillkommer densamma utan
förhan-denvaron i ringa mängd af ett af kolofonsyran genom oxidation medelst
peroxiden bildadt gult färgämne. Är förhållandet sådant, kan naturligtvis
också cellulosan i papperet däraf något angripas, en sak som emellertid
ej kan föranleda en påvisbar ändring i papperets egenskaper, med
mindre hartsmängden i papperet är vida större än som regelrätt
förekommer.
Ett af skälen till att föredraga animaliskt limmadt papper framför
hartslimmadt till dokumentpapper har varit, att det animaliskt limmade
papperet i vissa fall faktiskt visat sig motståndskraftigt mot inverkan af
en tid, som kan räknas i århundraden.
Animaliskt limmadt papper infördes tidigast på 1300-talet. Under
cirka fyra närmast föregående århundraden fanns äfven papper i
modern mening, hvilket tillverkades af Araberna och limmades med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
