Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
6,34. Mellan dessa extremvärden ha funnits koeff. 4,47, 4,92 och 5,73
— tills vidare.
Det är således tydligt, att man har att göra med fasta lösningar
och ej med någon kemisk förening.
Holl fil. kand. O. Olsson föredrag om »Reduktion af wolframsyra
och några nya wolframklorider.»
Föredr. lämnade först en allmän Öfversikt öfver Wolfram och dess
viktigaste föreningar under framhållande af den genomgående analogi,
som råder mellan krom, molybden och Wolfram i deras högsta
valensstadier, hvilket i förening med den stora öfverensstämmelsen mellan lägre,
exempelvis 3-värdiga, krom- och molyhdenföreningar gör sannolikt, att
Wolfram äfven i sina lägre valensstadier nära ansluter sig till nämnda
element. Af lägre Wolfram föreningar äro egentligen blott oxider samt
några halogenföreningar hittills kända, exempelvis af klorider WC16, WC14
och WC12, samtliga erhållna på torra vägen genom reduktion af WC16.
Förutom det att representanter för 3-värdiga wolframföreningar här helt
och hållet saknas, äro samtliga dessa halogenföreningar mycket
obeständiga i lösning och sönderdelas i beröring med vatten och utspädda syror.
De försök, som gjorts att reducera wrolframsyra i sur lösning såväl med
metaller, såsom Zn och Sn (von der Pfordten, Ann. 222) som på
elektrolytisk väg (Elzbacher* Diss. Berlin 1899; H. Leiser, Z. El. Chem. 13),
hade ej fört längre än till 4-värdig Wolfram, och ur lösningen hade man
ej lyckats få några kristalliserande föreningar.
Af dessa undersökningar framgår emellertid, dels att före
reduktionen wolframsyran måste förefinnas i lösning, dels att så koncentrerad
klorvätesyra som möjligt måste användas, ty eljest bildas vid reduktionen
lägre oxider, som äro olösliga i syror och hämma reduktionens
fortskridande.
Genom att under bestämda försöksbetingelser till het koncentrerad
klorvätesyra sätta en lösning af K2 W04 hade foredr. lyckats erhålla
klara lösningar af WO3 i HCl, hållande ungefär 3 % W03. Dessa
lösningar reducerades med Sn i värme, filtrerades och mättades med HCl
under afkylning. Härvid utfälles en gulgrön kristallinisk substans, som
tvättad med alkohol och torkad i C02-atmosfär under mikroskopet visade
sig fullt homogen, bestående af gröngula, hexagonala, tunna taflor.
Titrering med KMn04 på en vattenlösning af substansen under tillsats af
MnS04 visade, att Wolfram förelåg som 3-värdigt. Analysen gaf
sammansättningen K3W2C19. På ungefär analogt sätt framställdes en
motsvarande ammoniumförening samt ur dessa motsvarande dubbelklorider
med RbCl, CsCl, T1C1 och Pyr.-HCl. Samtliga dessa föreningar
kristallisera i tunna hexagonala taflor och äro sammansatta enligt formeln
MtfgWaClg.
De äro mer eller mindre lösliga i vatten, deras koncentrerade
lösningar äro gröna, deras utspädda gröngula; lösligheten aftar med stigande
atomvikt hos alkalimetallerna. Lösningarna fällas ej af små mängder
utspädd ammoniak eller alkalikarbonat i köld; med öfverskott af
fällningsmedlet fås en rödbrun fällning. Med KCN och KSCN fås i värme
röda lösningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
