Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
isoleras däremot svårt, så kan man genom utskakning aflägsna de ämnen,
som ej intressera, hvarefter med ett lösningsmedel med motsatt verkan
hufvudkroppen isoleras. För att förbättra utskakningsresultaten är det
ofta bra att göra lämpliga tillsatser. Är det t. ex. frågan om att isolera
syror eller baser ur vattenlösning medelst organiska lösningsmedel, som
blott lösa ospaltade molekyler men ej joner, så underlättas saken, om man
genom syre- respektive bastillsats tillbakatränger dissociationen. Därför är
det regel att ’isolera syror ur sur och baser ur alkalisk lösning.
Empiriskt har man slutligen kunnat fastställa, att fördelningskoefficenten genom
indifferenta tillsatser till lösningen förskjutes i gynnsam riktning: utsaltning.
Så kan t. ex en vattenlösning af fenol lättare »utetras» efter tillsats af
koksalt än utan salt. — Ofta verkar en tillsats till utskakningsmedlet
gynnsamt: kloroform, försatt med litet alkohol, är ofta bättre än ren
kloroform. Redan Berthelat har funnit, att i utspädda lösningar af flera
ämnen fördelningskoefficienterna förhålla sig så, som om hvarje ämne
vore ensamt närvarande. Fördelningslagen har emellertid ej af honom
uttalats fullt exakt, utan enligt honom sträfva Tconcentrationerna mot
ett bestämdt förhållande.
Den som har uttalat, att satsen om den konstanta fördelningen af ett
ämne mellan två faser är en allmän och under alla omständigheter giltig
lag, som kan finna en högst viktig användning i de mest skillda
riktningar, är Nernst. Han sammanfattar sina allmänna erfarenheter i tre
satser:
l:o Har det lösta ämnet i båda lösningsmedlen samma molekylarvikt,
så är fördolningskoefficienten vid gifven temperatur konstant.
2:o Vid närvaro af flera lösta ämnen, fördelar sig hvarje molekylärt
så, som om de öfriga ej funnes närvarande.
3:o Befinner sig det lösta ämnet icke i enhetligt molekylartillstånd
utan är dissocieradt, så gäller sats l för hvar och en af de vid
dissociationen uppstående molekyls lagen.
Till förtydligande af dessa tre teser kan tilläggas följande.
Inga komplikationer förefinnas vid fördelningen af jod mellan vatten
och kolsvafla. Däremot kan ett konstant förhållande mellan
totalkoncentrationerna icke mer gälla, om det är fråga om fördelningen af t. ex.
en stark syra mellan vatten och ett organiskt lösningsmedel. Ty i vatten
är syran dissocierad i joner i hög grad, medan i det organiska
lösningsmedlet nästan uteslutande odissocierade molekyler föreligga. Betecknar
alltså ct totalkoncentrationen i vattenlösningen och c2 koncentrationen
i det andra lösningsmedlet, så kan ej längre G1/c2 vara konstant, utan
konstansen måste inträda för uttrycket —––-,. om x betyder mängden af
°2
den dissocierade delen. Som exempel härpå kan anföras t. ex.
pikrin-syrans fördelning mellan vatten och amylalkohol (tab. I).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
